Hej igen!
Min blogg har varit ur funktion ett tag av en outgrundlig anledning. men även jag har varit ur funktion ett tag så det hade kanske inte blivit så jättemycket skrivet ändå..
Skolan har slutat och jag och mina elever har sommarlov. Studenten va som vanligt en blandning av glädjerop och tårar när de små kycklingungar som kom för tre årsen nu skulle flyga ut i verkligheten..
Men det har hänt mycket annat i mitt liv också.
Juni månad har innehållit de värsta dagarna i mitt liv..
Min älskade häst DON COIL ”Colle” togs i från mig och galopperar nu på ”Trappalandas” eviga gröna ängar. Hans kroniska ögonsjukdom blev plötsligt sämre och bara på ett par dar stod jag där med det hemska beslutet. Det va den abslout värsta dagen i mitt liv. Colle hade varit min vän i 16 år, det är drygt halva mitt liv.. Ni som inte är djurvänner och har egna djur kan inte tänka er för fem öre hur det känns att stå där när det händer.. Det som gör det så drastiskt med en häst är att i och med attd et är ett så stort djur så är det ju inte som att ta bort en katt å det stillsamt somnar in och man får bära hem och begrava. Utan det är lastbil, vinsch och bultpistol. Fy fan säger jag bara..
Jag höll i honom och var med honom till slutet och även om det är det värsta jag gjort så ångrar jag inte att jag fanns där hans sista tid i livet. Å jag vet att han inbte har ont längre..
Massa kärlek till min älskade häst Don Coil, 19870412 – 20110609. <3
