Ett år sen i dag.. Men förra året va det torsdagen innan studenten. Förmodligen värsta och sorgligaste dagen i mitt liv. Å då har jag ändå varit med om flera mycket sorgliga å tråkiga händelser.
Men jag va med till slutet. Jag fanns där in i det absolut sista.
Ingen kan förstå. INGEN som inte varit med om liknande själv.. Som inte är sån extrem djurmänniska som jag, och som inte haft en sån underbar vän som Colle. Å som varit med in i det absolut sista andetaget.. Med den dramatik timmarna innan.. Ingen kan ens nästan föreställa sig som inte va med..
Obeskrivlig smärta när jag tänker tillbaka. Men också obeskrivlig lycka när jag tänker på vad han gav mig under alla år..
Saknar dig Colleboll!!
Don Coil. 19870412-2011-06-09
