Jag kan inte ens beskriva i ord hur mycket jag saknar dig. Idag är det en månad sen du somnade in. Men det känns fortfarande som att jag snart ska träffa dig.
Jag har alltid förvånats över hur du gör allt, hur du hanterade varje situation som jag och mina systrar hamnade i. Finns inte många som hade klarat av allt som du gjorde, så mycket du ställde upp på oss. Du var super-pappan, och jag är så stolt som är din dotter. Du har lärt mig så mycket som jag alltid kommer att bära med mig.
Jag har alltid tänkt att allting har en mening, men så tänker jag inte längre. Det är så orättvist att en så underbar älskad person som du skulle försvinna så tidigt som du gjorde. Finns inget gott med de, men nu slipper du må dåligt som du har gjort så länge. Men du var nog den som minst förtjänade all smärta som du har gått igenom, världens finaste Pappa.
Det känns overkligt att jag inte kommer ha dig här längre, att jag inte kan prata med dig, få råd av dig, skratta med dig. Men jag kommer göra allt för att göra dig stolt över mig!
Jag älskar dig Pappa, och jag saknar dig så hemskt mycket. Du kommer alltid finnas hos mig, de vet jag.
Och du är utan tvekan, världens bästa Pappa.
19550818-20110829
Alltid i våra hjärtan!
Kommentarer är stängda.