När är det dags att kasta in handduken?
Hur vet man att det är värt att kämpa?
Hur mycket ska man kämpa för något som har funnits en så kort stund..? Ska det inte vara lite lättare i början? Lättare och enklare. Hur många hinder finns det? När blir hindren för höga? Hur mycket måste man bli ledsen för att bli glad?
Tankar…
Tankar som skapar förvirring, osäkerhet och som skapar missförstånd.
Missförstånd som sårar. Nästan varje dag. När allt det roliga har försvunnit och det bara är massa dispyter. När man irriterar sig på saker man inte gav någon attention alls tidigare. Är det då man skall kämpa, eller är det då man skall ge upp?
Tidigare erfarenheter gör sig påminda och man handlar utifrån ett betsämt mönster. Det mönstret stämmer inte nu. Nya vägar är otäcka att utforska på egen hand. För jag känner mig vilden och ensam. Du finns inte vid min sida…
Kärleken finns där, men den känns allt längre och längre bort. Alla små missar som blir i text, den där glimten i ögat som inte gå att utrycka med en smiley, den gör att avståndet bara växer. Ju tråkigare det blir desto mer sällan ses vi. När det vi behöver kanske är att ses mer? Allt oftare blir det tjafs. Tjafs om skit som egentligen inte spelar någon roll. Det finns en frustration. Frustationen tar sig uttryck på alla möjliga sätt. Vissa sämre än andra.
Vi har inte hunnit lära känna varandra och kanske kommer vi aldrig att göra det heller. För att lära känna varandra tar tid. Det är något vi inte har… Något vi har svårt att ge varandra. Något som inte finns. Precis som oss… Finns VI?
Det jag vill helst av allt är att vrida tillbaka tiden till det som en gång var, det som var i början när det var bekymmerslöst. Innan alla tankar kom och knackade på. Innan vi sade alla möjliga saker till varandra och innan avståndet blev så stort.
…men jag känner mig ensam. Kanske bara är mitt hjärta som är trasigt? Kanske bara är mina känslor som är dova och färgade av allt runt omkring. Vad vet jag? Vi pratar ju aldrig med varandra,…
Det här är vad jag vill…
Det är så här jag tror det kan bli…
Se tidigare inlägg HÄR