Hallå ja!
Hur mår ni? Är ni bakis? Ångestfyllda efter att ha vaknat upp med en ap ful kille bredvid er idag? Inte? Nä, inte jag heller..
Har hänt en hel del de senaste, men ändå inte känns det som..
Jag börjar mer och mer komma underfund med att jag är singel, helt själv, inte en människa finns i mitt liv som jag kan kalla pojkvän eller sambo. Konstigt? Ja, något. Nyttigt? Absolut. Jag har haft konturnerliga pojkvänner i mitt liv enda sedan jag var 15 år, det är alltså snart sju år sedan. Sju år! Jag har inte varit singel så här länge sen jag var 15 år med andra ord. Fruktansvärt skrämmande är det, men som sagt, väldigt nyttigt. Intalar mig själv varje dag att jag behöver faktiskt inte en kille bredvid mig för att kunna leva, men visst är det härligt att vara kär & ha en person att älska. Men det kommer… Men sen sitter man där på kvällarna, själv och tänker på allt som hänt. Att jag bröt upp med min dåvarande sambo sedan två år i februari, väldigt väldigt jobbig process och det är det fortfarande. Men tiden läker alla sår antar jag..
Sedan saknar jag min storebror enormt mycket, han bor i stockholm med sin fina sambo Sofia, världens finaste par är dom för övrigt. Men jag saknar dom.. Älskar dig Makke!
Nu ska jag fortsätta mitt the drickande och vänta på att min fina mamma ska komma hem ifrån high chaparall..
Ps: Längtar till min fina syster och tobbe kommer nästa helg, och längtar ännu mer till att knodden i hennes mage kommer ut 🙂
Jag. förra veckan på g till tjejkväll!
Sussie, 16 år och var mest en jobbig tonåring som älskade att jävlas med mamma, haha.
Hoppas ni mår bra fina!
Vilka är ni som läser föresten? är ni några? Kommentera och berätta, länka gärna era bloggar 🙂
Love/ Sussie