När jag var yngre så skickade mina föräldrar mig till en psykolog när dem skilde sig. Dem skulle se var min ilska, irritation och frånvaro berodde på. Men psykologen försökte gång på gång få mig att öppna mig, och visst man öppnar sig mer och mer som den 11 åriga flicka jag var. Men dem bröt också min tillit när hon skrev upp allt jag sa och sedan på ett möte med mina föräldrar berättade vad jag hade öppnat mig om. Hur kan man göra så framför en liten flicka som hade trott att det var hennes fristad? Denna psykolog har inte hjälpt mig igenom något alls i livet inget blev lättare av att gå dit, saker blev väl inte heller värre, men det hjälpte som sagt inte ett skit jag kände mig bara som ett dåligt barn.
