Usch jag försökte gå och lägga mig innan men jag har en så enorm hemlängtan att jag bara grät och grät och grät. Jag kunde inte hjälpa det, det bara kom och jag kunde inte kontrollera det.
Ibland vet jag inte vad jag gör här i Norge egentligen, jag har ingen ”på riktigt” här. Ingen som står vid min sida, inga av mina riktiga vänner är här och jag känner mig bara så sjukt ensam ibland. Jag har bara mig.
Okej jag känner folk här och jag har några vänner, men det är inte samma sak som att ha tjejerna ett telefonsamtal bort. Att kunna mötas upp och ta en fika på stan är bara att glömma.
Herregud vad jag längtar till den 19e, då ska jag äntligen hem till Malmö/Ystad/Lund igen! Två veckor kvar, två veckor!
Systrarna Cramer
Ni gör mig lycklig, på riktigt. (Tdpunkten på bilderna stämmer inte riktigt.)
Vänskap är kärlekens lillasyster.
/Denise