Taggad som fanken var det då dags för loppet som jag tränat och kämpat för så länge, hade satt upp ett mål att springa under 50 min och en dröm om att springa runt 49 min. Då var det alltså dags……. Kände mig lite pirrig då vi begav oss iväg och det var fullt ståhej redan i Tunnelbanan. Gert & Figaro följde med och det kändes jätte kul att ha lite support på vägen. Väl framme var det dags för uppvärmning och kl 13 gick startskottet för oss som sprang i första gruppen. Det gick undan, det gick fort…..och efter 4 km var jag helt slut. Tog ut mig alldeles för mycket redan i början och var så nära att bryta loppet, fy faaan var trött jag var!!! Tittade och klämde på min tur amulett (champagne korken jag fått av Gert:) och bad helt ärligt för mig själv om lite extra krafter.
Fick intala mig själv att ” Detta är ditt lopp Tanja och skit i dom andra” . Försökte ju hålla mig kvar i första klungan men fick helt enkelt släppa taget….(Mellan tid 5 km hamnade på 24,4 min)
Jag återfick mina krafter och kom snart in i andra andningen. Shit!! mitt skosnöre hade gått upp och jag var tvungen att stanna, sekunderna tickade iväg och det var slitsamt att få upp farten igen.
Upploppet vid Djurgårdsbron bjöd på sista vätskekontrollen och sedan var det bara att försöka öka, strax därefter stod käre maken och Figaro och hejjade, fick lite extra krafter och drog på i uppförsbacken (tänke på hur skönt det skulle bli när allt var över:). Mållinjen närmade sig och jag spurtade och lade in mina absolut sista krafter, MÅL!!!
En obeskrivlig känsla, jag var framme, i mål, jag klarade det:) Men hade ingen aning om vilken tid…..
Trodde kanske att jag hamnde runt 50 min…..
Jag vinglade mot funktionärerna som delade ut vatten, bananer och ostkaka och var helt enkelt totalt slut.
Tog mig bort till bokstaven G där jag bestämt träff med Gert & Figaro, lade mig på marken och bara pustade ut och undrade såklart över min tid. Kollade min telefon och såg då att min mellantid landat på 24,4 (shit vad bra tänkte jag:) men jag hade ännu inte fått in min sluttid….. Utan först när Gert kom så fick jag det glädjande beskedet ” Bra jobbat darling vilken tid … 49,01 ” Jösses jag trodde inte att det var sant!! Blev så glad:) och hade jag inte behövt stanna för det där förbannande skosnöret så hade jag hamnat under 49 min( två jäkla sekunder!!). Ja jag är skit nöjd med min insatts och kan bara konstatera att man klarar mycket mer än man tror…….
Vi inväntade Anna som också sprang och Hasse Aro som var hejjarklack, sedan bagav vi oss till Strandbryggan för att fira med bubbel och en smarrig kantarelltoast.
Det blev en skön eftermiddag på Strandbryggan trots regnet och vi bestämde oss för att ses igen hos oss senare på kvällen. Hasse, Anna, dotterna Elsa och lilla hunden Edith kom över och vi myste med lite tapas och skön snack. Härligt med spontana vänner……
(Resultat 10 km , tid 49,01 och plats 720 av 32 700 löpare)