{"id":10815,"date":"2015-02-19T10:25:06","date_gmt":"2015-02-19T08:25:06","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/tanjafylking\/?p=10815"},"modified":"2015-02-19T10:25:56","modified_gmt":"2015-02-19T08:25:56","slug":"en-van-med-adhd","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tanjafylking\/2015\/02\/19\/en-van-med-adhd\/","title":{"rendered":"En v\u00e4n med ADHD…"},"content":{"rendered":"
\n

L\u00e4s artikeln om min barndomsv\u00e4n Maria som i vuxen \u00e5lder \u00e4ntligen f\u00e5tt diagnosen HDHD. Vi v\u00e4xte upp i samma fosterhem som sm\u00e5 och v\u00e4gen f\u00f6r Maria blev brokig och oddsen som mamma till Mathilda var mycket d\u00e5liga. Idag f\u00f6rel\u00e4ser Maria med stor entusiasm och hj\u00e4lper framf\u00f6rallt flickor med ADHD. Sjukt stolt \u00f6ver min v\u00e4n……<\/h1>\n

<\/h1>\n

Mathildas mamma har adhd<\/h1>\n

21 juni, 2014, 08:00<\/p>\n<\/div>\n

\"Min<\/a>
\nMathilda ler n\u00e4r hon ber\u00e4ttar om sin spontana och roliga mamma. Men f\u00f6r Maria har livet varit tufft och f\u00f6rst som vuxen fick hon veta att hon har adhd. – Det var s\u00e5 klockrent. \u00c4ntligen f\u00f6rstod jag vad det var f\u00f6r fel p\u00e5 mig \u2013 varf\u00f6r det alltid var kaos\u2026 Det \u00e4r torsdagskv\u00e4ll. Maria Andersson har slutat jobbet p\u00e5 egna f\u00f6retaget som f\u00f6rel\u00e4sare om flickor och adhd och Mathilda har kommit hem fr\u00e5n skolan. Hon \u00e4r inne p\u00e5 sitt 16:e levnads\u00e5r och efter att ha v\u00e4xelbott hos mamma och pappa under uppv\u00e4xt\u00e5ren har hon nu valt att bo mestadels hos sin mamma. P\u00e5 fr\u00e5gan om hur det \u00e4r att ha en mamma som har adhd kan hon inte svara. – Nej, hur ska jag kunna veta det? Jag har ju aldrig haft n\u00e5gon annan mamma. Men min mamma \u00e4r spontan, bra p\u00e5 att lyssna, sn\u00e4ll och omt\u00e4nksam, och hon har mycket energi. Hon \u00e4r mycket roligare och spralligare \u00e4n andra mammor, s\u00e4ger Mathilda och ler. Och Maria k\u00e4nde sj\u00e4lv tidigt att hon inte var som andra. Hon f\u00f6ddes 1974 och eftersom hennes f\u00f6r\u00e4ldrar var missbrukare omh\u00e4ndertogs hon av de sociala myndigheterna n\u00e4r hon var tv\u00e5 \u00e5r. Hon var hyperaktiv, fick okontrollerade, aggressiva utbrott, hade sv\u00e5rt att leka och fick hon en id\u00e9 var hon fixerad vid att genomf\u00f6ra den. Hon pratade konstant och kr\u00e4vde hela tiden att f\u00e5 vara i centrum. S\u00e5 fort hon k\u00e4nde konkurrens rymde hon eller slogs, och hon s\u00f6kte sig till \u00e4ldre barn som utnyttjade henne och fick henne att g\u00f6ra saker som de sj\u00e4lva inte v\u00e5gade. – Jag visste innerst inne att det jag gjorde var fel, men jag hittade inte bromsen. Ingen orkade med henne. Hon blev en stafettpinne mellan olika fosterfamiljer och f\u00f6r varje ny familj hon kom till och f\u00f6rs\u00f6kte anpassa sig till krympte hon \u00e4nnu mer. Hon var 15 \u00e5r n\u00e4r hon hittade hem. Det var d\u00e5 hon pr\u00f6vade amfetamin f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. – Det \u00e4r skr\u00e4mmande n\u00e4r jag t\u00e4nker tillbaka. Jag var lika gammal d\u00e5 som Mathilda \u00e4r nu\u2026 K\u00e4nslan var obeskrivlig! F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sitt liv fick Maria ihop sina spretiga tankar. Pl\u00f6tsligt kunde hon s\u00e4tta saker och ting i sina sammanhang. Hon slutade nio \u00e5r senare, n\u00e4r hon blev gravid. N\u00e4r Mathilda f\u00f6ddes den 20 september 1998 k\u00e4nde Maria f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sitt liv kravl\u00f6s k\u00e4rlek. – K\u00e4nslan var s\u00e5 omtumlande att den fullst\u00e4ndigt knockade mig. K\u00e4nde igen symtomen<\/strong> N\u00e4r hon kom hem fr\u00e5n BB var det kaos. – Jag minns att jag undrade hur andra m\u00e4nniskor gjorde f\u00f6r att f\u00e5 sina liv att fungera. F\u00f6r mig fungerade ju ingenting. Jag visste att jag borde diska och tv\u00e4tta, men hade ingen aning om hur det skulle g\u00e5 till rent praktiskt. Jag kunde inte ens m\u00e4ta upp v\u00e4lling till min dotter. N\u00e4r Mathilda var tre m\u00e5nader orkade Maria inte l\u00e4ngre. Hon b\u00f6rjade med amfetamin igen. Sm\u00e5 doser, som h\u00f6ll hennes hj\u00e4rna i schack. D\u00e5 Mathilda var \u00e5tta m\u00e5nader separerade Maria och sambon. Sambon ordnade upp sitt liv, medan Marias amfetaminmissbruk fortsatte. – Jag levde i st\u00e4ndig skr\u00e4ck f\u00f6r att bli avsl\u00f6jad. Hon befann sig i en om\u00f6jlig situation. – Tog jag inte amfetamin kunde jag inte ta hand om min dotter. Och om jag gjorde det s\u00e5 var jag ol\u00e4mplig som mamma. Jag var livr\u00e4dd f\u00f6r att historien skulle upprepa sig, att de skulle ta min Mathilda ifr\u00e5n mig s\u00e5som de en g\u00e5ng hade tagit mig fr\u00e5n mina f\u00f6r\u00e4ldrar. Om jag f\u00f6rlorade henne skulle jag inte ha n\u00e5got att leva f\u00f6r. Att hon led av adhd och att hennes missbruk var sj\u00e4lvmedicinering dr\u00f6jde det ytterligare fyra \u00e5r innan hon f\u00f6rstod. Vid det laget var Maria s\u00e5 slutk\u00f6rd att hon p\u00e5 allvar funderade p\u00e5 att g\u00f6ra slut p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Det var n\u00e4r hon sj\u00e4lv hj\u00e4lpte en yngre kille som var p\u00e5 glid som Maria fick svar p\u00e5 varf\u00f6r hon uppf\u00f6rde sig som hon gjorde. Han ber\u00e4ttade om sin adhd och hon k\u00e4nde alltf\u00f6r v\u00e4l igen symtomen. Han ber\u00e4ttade ocks\u00e5 om medicinen som inneh\u00e5ller amfetamin \u2013 och d\u00e5 f\u00f6ll allt p\u00e5 plats. – \u00c4ntligen f\u00f6rstod jag vad det var f\u00f6r fel p\u00e5 mig. Maria bad om hj\u00e4lp hos Gryningen, en dagverksamhet som hon och dottern var inskrivna i f\u00f6r att fr\u00e4mja deras relation, och fick efter m\u00e5nga om och men adhd-medicinen Ritalin utskriven. N\u00e4r Maria g\u00e5tt igenom alla behandlingar och rehabiliteringar visste hon vad hon ville \u00e4gna sig \u00e5t. I dag jobbar hon med att underl\u00e4tta f\u00f6r andra i samma situation. Hon informerar, coachar och utbildar skolpersonal, elever och anst\u00e4llda inom sjukv\u00e5rd och socialf\u00f6rvaltning \u00f6ver hela Sverige om hur det \u00e4r att leva med funktionsneds\u00e4ttningen och hur deras bem\u00f6tande och insatser kan hj\u00e4lpa. Medverkar i film<\/strong> H\u00f6sten 2013 ringde Helena Isaksson Baeck till Maria och fr\u00e5gade om hon och Mathilda ville medverka i en informationsfilm om hur det \u00e4r att ha en mamma som har adhd. Maria tvekade inte. Fr\u00e5gan var bara om Mathilda ville. – Det var j\u00e4ttejobbigt, men jag \u00e4r glad att filmen blev gjord, s\u00e4ger Mathilda. Det var sp\u00e4nnande och roligt, men jobbigt med alla fr\u00e5gor. Som den om hur det \u00e4r att ha en mamma som har adhd. – Vi t\u00e4nker ju aldrig p\u00e5 det, s\u00e4ger Maria. Diagnosen \u00e4r ett verktyg som jag anv\u00e4nder mig av f\u00f6r att f\u00e5 vardagen att fungera. Och f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r jag \u00e4r som jag \u00e4r. I filmen, som \u00e4r gjord hemma hos dem i f\u00f6rvaltarbostaden till Alkvetterns g\u00e5rd utanf\u00f6r Karlskoga, ber\u00e4ttar Maria och Mathilda om livet. – Jag tror att min adhd g\u00f6r Mathilda till en b\u00e4ttre m\u00e4nniska, s\u00e4ger Maria. Den g\u00f6r mig mer till\u00e5tande och engagerad. Jag tycker om att diskutera och tror inte p\u00e5 f\u00f6rbud. Jag ger henne aldrig n\u00e5gra f\u00e4rdiga svar utan l\u00e5ter henne hitta sina egna l\u00f6sningar, och jag har sett m\u00e5nga exempel p\u00e5 att det fungerar. Hon \u00e4r s\u00e5 smart och jag \u00e4r s\u00e5 otroligt stolt \u00f6ver henne. Men det blir fel ibland ocks\u00e5. Eftersom Maria \u00e4r spontan t\u00e4nker hon sig inte alltid f\u00f6r. – I somras n\u00e4r vi skulle \u00e5ka till stranden skulle vi ha fika med oss. Jag ville packa ner muggar och d\u00e5 undrade Mathilda varf\u00f6r. Jo, vi ska ha muggar att dricka ur, n\u00e5gon ordning ska det vara, best\u00e4mde Maria. V\u00e4l nere p\u00e5 stranden tar Maria flaskan och dricker direkt ur den. Vilket Mathilda p\u00e5pekar, mycket lugnt och roat. – Vi garvade och jag fick be om urs\u00e4kt. Men alla de d\u00e4r tillf\u00e4llena g\u00f6r att Mathilda ocks\u00e5 har l\u00e4tt att be om urs\u00e4kt, s\u00e4ger Maria. – Mamma f\u00f6rst\u00e5r mig och kan hj\u00e4lpa mig om jag har sv\u00e5righeter, inte minst i skolan. Hade jag inte haft en mamma som vet hur det \u00e4r n\u00e4r det \u00e4r tufft hade mitt liv varit mycket jobbigare. Det liv Maria lever i dag trodde hon inte var m\u00f6jligt f\u00f6r tio \u00e5r sedan. – Vi bor i ett fantastiskt hus, jag har en underbar sambo, katter och en h\u00e4st och ett eget f\u00f6retag. Jag har \u00f6verlevt hela mitt liv och jag har v\u00e4nt mina sv\u00e5righeter till en tillg\u00e5ng. Det \u00e4r jag v\u00e4ldigt stolt \u00f6ver. Film f\u00f6r anh\u00f6riga<\/strong> Informationsfilmen som Maria och Mathilda medverkar i heter \u201dMin mamma har ADHD\u201d och finns p\u00e5\u00a0www.anhoriga.se<\/strong><\/a> Text: ANJA EK FOTO: DAN LINDBERG<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

L\u00e4s artikeln om min barndomsv\u00e4n Maria som i vuxen \u00e5lder \u00e4ntligen f\u00e5tt diagnosen HDHD. Vi v\u00e4xte upp i samma fosterhem som sm\u00e5 och v\u00e4gen f\u00f6r Maria blev brokig och oddsen som mamma till Mathilda var mycket d\u00e5liga. Idag f\u00f6rel\u00e4ser Maria med stor entusiasm och hj\u00e4lper framf\u00f6rallt flickor med ADHD. Sjukt stolt \u00f6ver min v\u00e4n…… Mathildas … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2675,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-10815","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tanjafylking\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10815","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tanjafylking\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tanjafylking\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tanjafylking\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2675"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tanjafylking\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=10815"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tanjafylking\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/10815\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tanjafylking\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=10815"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tanjafylking\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=10815"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tanjafylking\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=10815"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}