Jag ligger i sängen och tänker lite på framtiden typ , det lät väl djupt men det är precis vad jag gör…. Tänker lite på det där med ponnys , sälja, köpa och så vidare. Tänkte först ta upp det där med att köpa ponny , det måste vara helt rätt , det måste kännas rätt , det måste liksom klaffa med allt. Ändå hinner man inte tänka så även om det såklart måste vara rätt så tror jag inte att man behöver tänka , det måste bara vara rätt från början , det måste liksom bli rätt från börja ”kärlek vid första ögon kastet”. Kom ihåg när jag skulle få min första egna ponny , åh den känslan var ju helt underbar , att bara få veta att det finns en chans. Även fast att båda mina föreldrar är hästvana och häst intresserade och alltid haft häst så var det inte så självklart att jag skulle få en ponny , jag var ju ganska tidigt redan medveten om att en ponny var min högsta önskan , kan faktiskt inte tänka mig någon gång då jag ville ha något annat. Men jag var ju inte så bortskämd att jag fick allt jag pekade på utan mina föreldrar var ganska bestämda med att om jag skulle få något så skulle jag förtjäna det oxå.
Det var väl kanske inte det att jag var tvungen att vara snäll eller så utan mina föreldrar ville att jag visa att jag skulle kunna ta hand om en ponny.
Och jag trodde ju själv att det inte skulle bli så jobbigt men nu när jag har min ponny så märker jag ju att det inte alltid är lika kul att gå upp på morgonen och mocka och fodra men det är ju det som ingår om man ska ha en egen ponny och när man tänker på att man faktiskt håller på med ett levande djur så ja ni fattar….
Jag red ju mycket på ridskolan och var i stallet så ofta jag kunde , men det blev inte så kul i längden.
Men min kompis var medryttare på en ponny och en dag skulle jag få följa med. Det var väl inte så speciellt men det var roligt, det var som ett privat stall eftersom att det var en tjej som hade det på sin tomt och det var bara hennes egna hästar som stod där.
Ja jag gick iallafall dit med min kompis och borstade och så och sen kom då tjejen som ägde stallet ut. Hon hette Annie och jag kände henne eftersom att hon hade varit min sånglärare tidigare.
Vi pratade en stund , lite om min ridning och så , och helt plötsligt sa hon
– du som är liten och tunn skulle väl kunna rida min lilla b-ponny som jag har
Jag blev jätte glad och jag började då rida lila Buster som han hette , han var en vit lite korsnings b-ponny och han var hur söt som helst.
Men Annie varnade mig om att han var väldigt känd för att bocka av sina ryttare. Jag tänkte inte så mycket på det utan hoppade en dag upp och red honom utan problem , jag fick senare börja rida honom men den dör dagen gav mig lite för mycket självförtroende och jag tänkte inte på att han bockade så nästa gång jag red så tror jag att jag ramlade i backen 3 gånger haha, men jag kämpade på, och åh vad kul jag hade med den lilla ponnyn , även fast jag tror att jag samanlagt ramlade av honom mer än 20 gånger , det kom där alltså inte så mycket på tal om en egen ponny för jag var så glad att få rida den där lilla ponnyn 4 dagar i veckan, men tiden gick fort och jag märkte ju sen att jag helt plötsligt blivit alldeles för stor och det var sedan dags att rida någon annan stans , jag blev aldrig så ledsen eftersom att jag slutade ganska långsamt gick liksom ner steg för steg från fyra dar till tre dar och så vidare och började sedan titta efter en ny ponny som skulle bli min egen.
Hittade tillslut en ponny som min mammas kompis tipsat om , vi ringde ägarna och fick en tid att komma och provrida. Åh jag kommer ihåg dagen som om det vire igår, han var redan klar när vi kom dit och dom sa i stallet att han var i ridhuset , gick dit och fick då se min fläckiga stjärna som jag redan nu kan avslöja blev min första ponny.
Flash som var en 16 årig valack , märkte på en gång att han var ponnyn i mina drömmar även fast han inte gav ett så bra första intryck inte enligt min mamma iallafall. Han var ganska seg och rev 70 cm men jag tyckte han var så fin och när jag skulle rida var det som att sitta på ett moln , jag red en hoppträning och han besiktigades och blev sen min. Han är enligt mig världens bästa ponny fast det säger väl alla att deras ponny är bäst men Flash är bäst , inte bara för att han är min utan han är sp lätt hanterlig gör aldrig något för att vara dum. Och han är bara bäst helt enkelt.
När jag ligger här nu så tänker jag tillbaka lite och även så tänker jag framåt , på ett sätt känns det skönt att jag nog aldrig kommer att sälja honom eftersom att jag är inte speciellt lång och så är han så pass gammal att han om två år är för gammal för att säljas och jag känner nu att jag inte klarar mig utan honom , känner även att man inte ska tänka så. Man ska istället tänka på att ha en riktigt bra ponny tid eftersom att just ponny tiden är så speciell och man ska ta vara på den eftersom att den inte varar för evigt, jag älskar min ponny över allt annat och just nu ska jag bara ha bäst med honom 🙂 och då tycker jag att ni som oxå har ponny ska. Tänka , ha bäst med era ponnysar även fast man vet att det kommer en tid då man måste säga hejdå så ska man ta vara på tiden man har kvar tillsammans <3 // jojjo 🙂
