okej, nu orkar jag fan inte mer. jag är förmodligen inte den förste men vad fasiken: jag avskyr min rumpa som är tok för stor, fläskig och ärrigav bristningar, mina otroligt tjocka lår, jag avskyr mina minimala pyttebröst som vägrar växa till sig, jag avsky min förbannade längd och mina mörka ringar under ögonen. jag avskyr att jag alltid ser så förbannat trött eller sliten, blek som en ***. jag avskyr att hur jag är gör så vill inte mitt hår ha volym, eller att det ser ut som jag vet inte vad. jag skämms över att mina ben hela tiden glänser även om jag smörjt in dem och är orakade/rakade. jag avskyr och älskar min kropp och utseende. jag älskar att min hud är ganska jämn och brun, jag älskar mina läppar soom många är avundsjuka på, jag älskar att jag kan äta vad jag vill utan att gå upp. med detta vill jag säga: jag har ångest. jag är obekväm i min egen kropp, vilket jag inte tvivlar en sekund på att alla tonåringar och kvinnor är någon gång i livet.
