Tro att du är något

Jag tycker det här är helt fantastiskt. Inlägget blir en liten parantes på vår resa men som ändå passar väl in.

Vi bor hos Christers syster nu här i L.A, Monrovia. Det första vi ser när vi kom i onsdags, förutom allt fantastiska julpynt och dekorationer som lös upp vartenda hus på gatan, var en stor skylt som dom hade på sin gräsmatta ut mot gatan. En skylt tillägnad äldsta dottern Amanda 11 år som skolan har gett henne. En skylt som skulle ha gjort vilken förälder som helst överstolt över sitt barn, och som skulle ha gjort vilket barn som helst överlycklig.

Amanda 11 år har nämligen blivit utsedd till Månadens Elev på hennes skola!! 🙂 Grattis Amanda!! Så duktig hon är va! Och vilken rolig och bra grej med skylten! Vilken 11 åring hade inte velat komma hem med en sån! 🙂 Och det var just det jag tänkte på och som slog mig. Hade vi fått ha det här i Sverige? ”Fått ha” skriver jag nu, för vi skapar själva sådana konstiga regler och värderingar ibland så det är skrämmande. Jag tänker på den svenska avundsjukan, alla ska vara lika, ingen får sticka ut, ”du är inte bättre än alla andra”. Och just detta, startar redan i skolan. Jag kan inte se den här skylten på en gräsmatta vid ett hus i Sverige. Jag ser den då framför mig nedsparkad, nerklottrad och barn i skolan som säkert kastar en spydig kommentar och blir elaka mot den elev som vunnit. Har jag fel? Är jag hård nu? Jag tror inte det.

Jag gick första klass i Stockholm, innan vi flyttade ner till Skanör med familjen där jag började tvåan. Just i ettan kommer jag ihåg att vissa tjejer där var otroligt elaka. Så där elaka som barn kan vara ibland, eller barn, jag skriver nog tjejer då tjejer, i grupp, generellt har någon tendens till att viska och tissla och prata illa om andra, men så kommer den där ”andra” och då är allt jätte bra och man är bästa vänner, en annan går ut då pratas det illa om den personen istället och så där håller det på. FALSKHET, SKITSNACK som inte spelar vilken roll i vilken ålder dessa typer av tjejer är. Det har jag lärt mig, i 34 års ålder, att det är minst lika vanligt med jämngamla, i skolan eller på arbetsplatsen. Om inte värre? Jag som trodde det var en ”lågstadie” fason men vissa lämnar tydligen aldrig ”lågstadiet”.

Du får inte vara för glad, tro mig, den har jag fått höra och vet fler personer, som missunnar andras, min, lycka, framgång och glädje. Dessa personer måste ha det jätte jobbigt med ”newfeeds” på Facebook varje dag. Om vi ska prata ”den moderna tiden”, vår nutid där det aldrig varit så mycket att visa och dela våra liv för andra. Jag tycker det är underbart. Jag med både en blogg och aktiv på Facebook. För varför ska du inte kunna få lägga upp om du har gjort något bra, en snygg bild på dig själv som du är nöjd med, en flygplansvinge eller bara fötter med en strand framför. 🙂 I love it! Mer sånt i Newsfeeden! För det lustiga är att ”dessa personer” är just inne på ”Newsfeed” mer än alla andra tror jag, för dom måste ju veta, dom måste ju se, vad ditt nästa steg är. Nyfikenhet. Nyfikenhet är bra, fast här nyfikenhet på ett ”snaskigt” sett, då dom gärna inför andra sen baktalar det du skrivit eller stör sig enormt på att du har det bra. Jobbigt. För den personen alltså. Om du någon gång tänker så, misstror eller missunnar någons lycka eller framgång. Ta bara en minut och stanna upp, tänk efter. Varför känner du så? Jag måste vara rak och säga, att det säger mer om dig själv än om personen som skrev den senaste statusuppdateringen. Är det fel på den personen, eller är det egentligen dig det är fel på? Fel på i sätt att tänka då vill säga. För antagligen är det din svartsjuka, något du själv saknar, som du vill ha. Och vet du, du kan få det. Men inte genom att missunna andra, då kommer du aldrig någon vart. Var glad istället och unna den personen den glädjen, då kommer du nämligen sakta men säkert också få tillbaks det. Varje gång du missunnar någon något, så skjuter du bara det du egentligen själv vill ha, allt längre ifrån dig. Så enkelt är det. Jobbigt? Inte försent att ändra på.

Så avundsjuka, svartsjuka, bitterhet, är inte det där väldigt svenskt? Bara att vi har ett namn på det: ”Jantelagen”. Suck..”Du ska inte tro att du är något” ?? Va?! Jo, det ska du. DU är NÅGOT! DU är mycket. Tro aldrig något annat. Och det blir precis som du själv gör det till. Är inte ditt liv som du vill, skyll då inte på alla andra, bli inte bitter, snacka inte skit om alla andra. Det klär dig inte, låter inte bra, på någon, och dina ord visar så himla tydligt hur du egentligen mår. Meningen med skitsnack verkar vara att just få med fler, att tänka lika, för då mår man tydligen bättre, för en stund..Prova istället att bara säga positiva saker och lyft andra, så kommer du nog märka att det lyfter även dig.

Så att bli Månades Elev, eloge till de skolor som tar fram det. Och nä! Det är inte synd om den elev som inte blev det! Så tänker vi, i Sverige, ”Ja men tänk på den eleven som inte blev det då. Det är ju JÄTTE synd om honom eller henne”. Nä! Det är det inte. Precis samma förutsättningar, och han/hon har samma chans nästa månad. Tryck inte ner dom elever som faktiskt vill, som har en ambition, som vill någonstans, ner till ”en och samma nivå”, lyft dom istället! Låt dom få vara stolta, låt dom fortsätta sträva efter nya mål. Vi behöver dom.

Tänker på en bild, som jag tänkte avsluta med, just från ettan, min skolavslutning. Som jag hittade när jag städade förrådet i sommars. Som fick mig att stanna upp. För för mig visar den bilden så himla mycket.

Jag hade en helt ny, rosa kostym, köpt speciellt till skolavslutningen. Jag ville inte ha klänning, för jag hade för smala ben, jag ville ha en kostym, och sen hade jag klippt håret kort, för precis så hade  Pernilla Wahlgren det då, som då var min idol. Hon var kortklippt och hade kavaj. Pernilla som jag sjöng och dansade till i hörlurarna på min rosa, klumpiga Sony Freestyle som hängde på höften. 🙂 Jag kände mig jätte fin, när jag stod där och sjöng ”Den blomstertid nu kommer”, med syrénblommor i händerna. Då alltid kallad ”Fröken Glader” av mina lärare, för jag var alltid glad, redan då. I bakgrunden, på min vänstersida, står två tjejer. Mina ”kompisar” i samma klass. Jag hänger aldrig ut folk i min blogg, men jag tror inte man ser vilka tjejer det är, och det var så länge sen, inga jag har kontakt med idag eller vet vad dom gör, och skriver inga namn, men bilden visar så tydligt. Dom två tjejerna, gillade inte att jag alltid var glad, att det gick bra i skolan för mig och att jag hade en ny, rosa kostym, som dom egentligen själva ville ha. Att det fastnade på bild, får mig bara att le ännu mer idag. För jag kan känna hur glad och stolt jag är på den där bilden, och egentligen inte bryr mig om dom två tjejerna på sidan. Jag ser dom nog inte ens. Och det är det jag vill att du ska försöka göra. Fortsätt gör saker som gör dig glad, och strunta i dom som står där och tittar bittert på dig. För om dom gör dig ledsen för stunden så tror jag att det är just ”dom där” personerna som kommer göra dig stark och som kan visa dig hur du precis inte ska vara. Strunta i dom, för dom kommer ändå bara bli ett minne, som kanske dyker upp på ett foto, långt nerpackat i en låda i förrådet och på sin höjd tas fram och dammas av och då kan du le, le att du inte lät dom dra ner dig, och hamnade på deras nivå.

Kram från Fröken Glader