Morgonrunda

Morgonrunda i Monrovia. Godmorgon! 🙂

Jag tycker det är riktigt surt att springa. Ja, jag tycker det. Inge kul alls, inte min grej. Men jag gör det, jag tar mig ut, och första rundan är alltid värst, spelar ingen roll hur vältränad man är för är man inte van vid löpning blir det en helt annan träning och kan vara hur jobbig som helst. I förrgår när vi sprang kändes det mindre bra, kändes som jag lämnat konditionen hemma i Sverige men idag kändes det redan mycket bättre.

Christer är grym på löpning, och det är han som pushar på mig, som jag gör med honom på Body Pump och cykelpassen. 😉 Jag kan liksom inte riktigt säga nej när Christer står redo med ett leende och frågar om jag ska med. Det som driver mig är känslan efter, hur bra det känns efteråt, det har jag i tankarna när jag motvilligt drar på mig löpskorna.

ÅÅÅÅ!! 🙁 Så, häpp, häpp!! 🙂

Jag fattar inte vart Christer får all energi ifrån. Han håller alltid på och hoppar och studsar framför mig, i början iallafall..Tror han bara retas med mig, jag som på nåt sätt hamnar här bakom honom hela tiden. INTE ok, tävlingsmänniskor som vi båda är! 🙂

Något jag däremot gillar är uppförsbackarna! Det går jag igång på, när man knappt kommer upp och det är så tungt så benen nästan stannar. Då hittar jag någon extra växel på något sätt. Backar har dom här kan jag lova! Kolla bara den här grymma! OUFF! 🙂 Man vet ju vad som väntar på toppen! Det här, den enormt fina utsikten och solskenet. California Love! 

Belöningen! Christer sprang in och köpte varma Bagels på vägen till frukost! 🙂

Jäklar va skönt det är när man är i mål! Just Do It! I DID It! 🙂