Allt runt omkring mig..
Nostalgi, minnen, känslor. Min vänner! Det här är Restaurang Mando på Skomakargatan i Malmö. Här var mitt första heltidsjobb. Här jobbade jag som servitris när jag var 19 år. Alltså.. fem år sedan. 😉
Jag stormtrivdes här. Det var väldig speciell stämning, vi hade oerhört kul kommer jag ihåg. Restaurangen ser likadan ut idag då den är K-märkt med vacker koppar på väggarna som inredning men dom har byggt ut en ny, större del bara som inte fanns tidigare. Annars känns det precis som förr att kliva in här.
Jag kom efter möten i Köpenhamn till Malmö och hade inte ens hunnit äta lunch så jag behövde en snabb lunch och tänkte då går jag ner till Mando då TV4 kontoret ligger bara några meter därifrån.
Det var jätte länge sen jag var här, varit förvånansvärt få gånger här faktiskt sedan 1998 då jag slutade och nu när jag kom själv hit kändes det ännu mer. Speciell känsla. Massa minnen kom och jag kunde inte låta bli att le. Satte mig i baren och bara tittade och såg mig själv springa där med plankstekar och kassaväskan i bälte på sne på höften. Therése, 19 år. Då med massa drömmar, jobbade stenhårt för att tjäna pengar för att ta mig ut på äventyr senare. Det var en rolig tid, 2 år jobbade jag här och apropå hur jag resonerar att allt har en mening, Mandotiden hade en stor mening. Ska berätta mer om det sen för tex en av stammisarna visade sig vara kontorschef på Flygvaruhuset, som senare gav mig jobb där då resebranschen var ett mål för mig. Varje dag sprang jag också förbi Radio City kontoret då radio och TV även var långsiktiga mål för mig redan då. Ville bara testa resebranschen först. Radio City som jag såg mitt över från Mando. Där hamnade jag alltså också senare, som programledare. 🙂 Och sen TV4 som låg på hörnan som jag kikade upp på ibland. Tyckte det såg så häftigt ut där på hörnan med glasväggarna där man kan se nyhetstudion. Kom ju dit med, och kom därifrån nu, 15 år senare.. Tänk att allt var där runtomkring mig redan då! Så nära. Drömmar som blev till mål när jag skrev ner dom som blev till verklighet, i rätt ordning! 🙂 Berättar mer om det sen.
På Mando blev det favoriten Lite Lövbiff med Filet Mignon såserna! Pepparchilisås och Roquefortostsås! Ett eget tips och kombination som måste provas! 😉
Det fina här och att det var så kul att jobba här var att köket är uppe i baren, så du sprang och beställde allt direkt till kockarna, framför gästerna. På den tiden, på den tiden?? Låter som jag är 100 år, haha, men då var Restaurang Mandos unika grej att serveringen, servetriserna fick inte ha penna och papper utan vi skulle ha alla beställningar i huvudet och beställde muntligt hela tiden till kockarna i grillen, Kan ni tänka er en lönefredag, rusningstid, full restaurang och vi hade allt i huvudet, och beställde direkt till kockarna, från ett 8 manna bord tex! Det blev ett jäkla tempo och folk satte sig i baren alltid bara för att höra oss, det blev likt underhållning och riktigt kul stämning när det var som stressigast. Sen skulle du hålla allt det där i huvudet tills gästerna skulle betala, då fick du slå in allt i kassan! Man blev förvånad hur mycket man kom ihåg. Glömde kanske någon extra lökring ibland men man kom faktiskt ihåg allt. Jätte kul! Och att vi gick på provision också på den tiden. Vi var alltid ett team om två servitriser, två kockar. Vår lön var 10% på försäljningen efter passet, flat, rakt av. Och tror ni man sprang lite extra då och höll ett jäkla tempo och verkligen jobbade som ett team. Unikt för en restaurang därför tror jag att jag trivdes så bra också och på en ständigt full restaurang som Mando alltid var så fick jag känna på att tjäna riktigt bra med pengar direkt efter skolan. Aldrig tror jag ett servetrisarbete var så välbetalt som då. Tyvärr är reglerna ändrade nu. Det var tider det! 🙂
Ändrat var inte skylten där vi alltid räknade hur många plankor som såldes, det räknade vi upp varje morgon då Planksteken är en Mando special. Den står kvar utanför och räkningen hålls fortfarande. Kul! 🙂
Hemma i Stockholm, hemma här nere. Jag kommer ”hem” när jag är här, och gillar att gå här på gatan mitt i Malmö. Sådan viktig tid för mig, det var ju då allt började för jag tyckte lite att livet började på riktigt efter skolan. För mig gjorde det det. Och just här där jag står, med en latte i min hand började allt för mig, med allt om kring mig, redan då. För mig ett skönt mönster som jag själv skapade. Häftigt!
