Lämnade mamma idag på Arlanda Express då det var dags för mammsen att åka hem för den här gången. Fina lilla mamma som jag har varit så himla glad över att få ha här uppe hos mig nu några dagar. Visste att det skulle bli tomt, visste att jag inte skulle kunna hålla tillbaks tårarna när vi kramades om på tågstationen. Ville inte släppa. Även fast jag vet att vi ses snart igen så känns dom där 60 milen så himla långa ibland. Det som gör mig glad är att veta att pappsen väntar där nere och längtar. Tårarna fortsatte rinna när jag gick bort till bilen, men upprepade orden för mig själv jag annars brukar peppa andra med ”Don´t be sad because it´s over, smile because it happened. Jag ler. Det har varit väldigt fina dagar.
