Sunset

Med mycket i huvudet så tog jag ändå en löprunda i vacker solnedgång vid havet. Vindstilla men kallt. Men va stegen var tunga då det enda jag har tänkt på idag är Christer på sjukhuset. Jag snittade över 1 min sämre /mile än tidigare rundor. Hade ingen fart och benen kändes som bly och fötterna klumpiga. ”Ståendes framstupa sidoläge”, finns det nåt sånt? Om inte så har jag uppfunnit det nu för typ så kändes det som idag på löpspåret.

Även fast jag vet att Christer har det bättre där med morfinet som nu hjälper honom mot smärtorna så kan jag inte låta bli av vara orolig och hjälplösheten och att jag är allt för långt bort nu. Hoppas stenen åker ut under morgondagen. Jag har varit och är enormt orolig över Christer främst så klart men sen vår resa som är om en vecka. Släpper inte det här så blir det ingen resa. Håller alla tummar och tår nu. Christers hälsa går före allt och är det viktigaste men va ledsna vi båda kommer bli om våra planer går i stöpen.:( Det är inte likt ”TEMO” så vi tänker på det istället, att bättre det kom nu och inte när vi är på Jamaica. Det kommer bli bra, snart då. <3

Nedan några vackra bilder från kvällens löprunda vid havet i Skanör. Så vacker har inte någon kväll varit och tror på bra tecken som ville visas.