Min fina lilla, rosa delfin! Som hållt sig stark i över 3 veckor. Det är mycket det för en heliumballong. Men började ledsna lite nu i slutet, stod sig inte lika starkt som när hon kom. Stjärten började hänga lite. Hon har stått i vardagsrummet sen dess och igår när vi höll på att fixa i trädgården och terassdörrarna stod öppna ville hon liksom ut hela tiden men vikten höll henne nere, kvar på golvet. Kände, nu var det dags. Det var dags att släppa henne fri. För jag kan ju bara inte sticka hål i henne och kasta henne. Så, jag tog motvilligt ut henne, hon sken, hon strålade, tyckte hon log lite extra. Christer stod med mig. Klippte bandet…höll det i handen, börja sakta motvilligt släppa, lät snöret gå upp, släppte tillslut…hon reste sig. Flyg delfinen, flyg! Du är fri nu!!
Där försvann hon, i små konster upp i luften, bort mot Skurusundet, högt, högt upp. Hon är fri! Hon är borta..
Ja,ja, jag vet, jag är lite knäpp. Och inte alls ironisk. Men fint var det! 🙂