Ska man skratta eller gråta. Inte gråta i allafall, det går liksom inte att ta åt sig, I’m to old for that shit, men första gången jag fick en jäkligt töntig, dum, mindre kommentar på min insta idag. Från någon random. Tidsfråga då jag är enormt glad att inte fått det tidigare varken på min blogg eller insta som jag håller öppen och gjort sen start. Med tanke på allt man läser dagligen med alla knäppa, i min mening bittra, osäkra människor det tyvärr finns där ute och kommer alltid att finnas, som bara måste skriva illa om andra, och framstå sig själva som den perfekta. Fast det visar tydligt tvärtom. Dom som inte tål människor som kanske är trygga med sig själva, lägger upp selfies, tar fotbilder vid poolen och är glada. Säger det igen, är man en person som har problem med att andra gör detta då ska man nog ta en funderare själv varför, för i min mening är gräset bara grönare hos grannen om man har glömt vattnat hos sig själv.. 😉
Men. Det är inte kommentaren i sig jag tänker på, den var rätt töntig, och inget allvarligt, och verkligen helt ärligt, den berör mig inte ett dugg, det är bara mitt tips till er, låt er aldrig påverkas för som jag alltid säger – det säger mer om personen än om dig själv om någon skulle skriva något dumt om dig. MEN! Det som jag mer börjar tänka på, som fascinerar mig mer, det är, vad är det för typ av människa, vad har denne varit med om, hur är denne uppfostrad och framförallt hur MÅR en person som får för sig att ens skriva en elak kommentar till en annan? Som den inte ens känner, och oftast, kan dom inte stå för det dom skriver och måste vara anonyma. Starkt, moget, verkligen. Varför och vad är det som gör att dom tar sig tid, måste verkligen skriva något dumt, i vilket syfte? Jag hajar verkligen inte det där. Så långt ifrån min egen verklighet som älskar att ge beröm och lyfta och se andra runt omkring mig. För mig rent psykologiskt under, vad som föregås i en sån här personens hjärna. Vart dom kommer ifrån. Och vad kommer deras handling ifrån. Mår dom bättre efter att ha skrivit skit? För att dom mår skit själva. Stor i orden, liten på jorden.
Kommentaren jag fick var alltså ingen jätte grej, blev mer full i skratt då kommentaren kom när jag la upp en selfie utanför TV4-huset att jag älskar mitt jobb. Från en charmör som kallar sig ”erikzhellgren” skriver då: haha, fyfaan vilken näsa”. Ja du Erik. Den här näsan den kan verkligen lukta till sig små skithögar som du och du luktar verkligen inte gott! 😉 I 35 års ålder vet du så kan man liksom inte ta åt sig, det går liksom inte av sånna som du. Du får tycka precis vad du vill, har ju knappast påstått att jag har snygg näsa, men att ha ett behov att skriva det, som kommentar att jag var glad över mitt jobb. vad får du ut av det? Tur att jag är trygg i mig själv och tur att jag är lyckligt gift och har en man som älskar min näsa då.
