Stuck in a Moment You Can’t Get Out Of – U2. Jo den hade vi ju kunnat nynna på och blivit gårdagens låt, kan jag ju lite kaxigt säga och skriva så här efteråt. Men särskilt kul var det faktiskt inte, att för första gången (hoppas verkligen den sista) fastna i en bergochdalbana, bli sittande ett tag tills det kom tekniker, med livlinor, öppnar upp spärrar och hämtade ner oss. Jag ska berätta, kommer till det men börjar dagen, då allt var frid och fröjd. Vi tog fredagen på California Adventure och Disneyland! Parkerna som ligger bredvid varandra. Eller Disney hade vi inte tänkt ta denna gången då vi varit där några gånger tidigare men inte California Adventure, inte ens Christer har varit här tidigare, bara det:) Men hela grejjen med fasta i bergochdalbanan fick vi Disney som kompensation. Trodde vi, Ja, jag kommer till det. Vilken galen dag nu när jag tänker efter..
Here we go!
California Adventure – park bredvid Disney där temat är Hollywood på 50-talet med gator uppbyggda som du kliver in i självaste Hollywood. Karuseller och Disneyfigurer även här. Mindre så klart, går inte jämföras med Disney, känner inte att ni bara ska hit om så, Disney är ett måste men parker går att kombinera, om ni orkar. Sen har ni också Down Town Disney mysigt att avsluta med middag på, ligger mellan parkerna, bara butiker och restauranger. Dock dyra inträden du får vara beredd på. 150 dollars för båda parker och blir ju en del om man är en hel familj. Jo då, dom är inte dumma, folk är ju villiga att betala.
Håll hårt i korten du får vid entrén. För komma genom parkerna men sen ger dom dig ”Fast pass” som du kan springa och trycka ut på valda attraktioner så du slipper köer. Du får en tid du får komma tillbaks till och går då i Fast Pass kön. En gång i timmen kan du trycka ut så planera dina turer och ta den första direkt när du kommer. Du tjänar enormt mycket tid på detta! Om man inte fastnar som vi..då tar det ju lite längre tid..
Och där är den där jäkla biljetten till Screamin’..
Jaja, en timme till den så vi såg vattenspel som Långben dirigerade och hann åka något innan. Om det var just idag fredag eller alltid så här men behagligt med folk. Inte särskilt trångt vilket var skönt.
Så! Klockan blev 13 och vi gick med våra pass till California Scremin’. Och nu får det mig att tänka, hela mitt livssätt att tänka, så här i efterhand, varför vi kom på det där tåget som fastnade. Hur slumpen kan avgöra, hur nära det hela tiden är. Allt ifrån vilken kö du tog, om du gick höger el vänster, till personen du kanske låter gå före, till inräkningen då dom frågade om vi var två, om vi dirigerades till tåget på höger sida el vänster. Vi fick höger, dom sista.. två längst bak. Då en person som åkte ensam sattes tåget efter oss. Allt det där, som jag aldrig kan sluta tänka på och tro på. Slumpen, Sliding Doors…
Screamin’ var grym, skön, lång med loop och hade kört genom loopen, började komma till slutet då den tvärnitade. Kastades fram med ett ryck men trodde det liksom var slutet. Den stannar ju så abrupt på Jetline på Grönan tex. Vi skrattade till, tyckte den var jätte skön. Vi var inte särskilt högt upp, trappa precis bredvid som jag hann observera, men tillräckligt långt ut för att inte se en människa. När sen då inget händer, står helt stilla, musiken i högtalarna i vagnens säten går på repeat så frågade jag stilla..eh..sitter vi fast eller..
I gassande sol, med den där jäkla musiken om och om igen och fastspända, knappt kunde röra oss så stängdes äntligen musiken av. I sånna lägen blir man tacksam för det lilla, va skönt dom fick av musiken. Men va konstigt, obehagligt tyst det blev..började fatta att vi verkligen satt fast. Då började jag bli irriterad..varför gör ingen nåt, varför kommer ingen, och ger oss info. Sen kom rösten, efter 6-7 minuter, som kändes som 15, att tekniker var på väg. Remain seated. Ja men va faan! Va tror dom, hur ska vi komma här ifrån?!? Vad tror dom vi är, ninjas eller?
Det var ganska tyst i vagnen, vi börjar skämta, kanske mitt försvar el försöka va positiv, kunde ju varit värre.. Vi hade ju fastnat precis i slutet kunde ju varit på toppen. Och! Det var det vi fick höra när två från personalen äntligen kommer upp intill oss, på trappan bredvid, kom mest för hålla oss lugna, att det andra tåget, bakom oss, hade också fastat.. på toppen! Precis innan loopen!! Mina tankar då i repaet..kön höger, vänster, tåget höger vänster, vi fick två sista platserna, höll på få andra tåget..vi hade alltså så nära, sekunds och något stegs skillnad kunnat sitta fast på andra tåget..på toppen…sliding Doors.. Och det är väl så jag funkar och tänker nu..inte att vi hade kunnat stått i kön där nere och sluppit det alls, jag tänker istället vilken tur vi inte var på andra tåget, vi satt ju ändå rätt bra här. Tjejerna skämtade lite, vi hann ta några foton, nådde precis min kamera och sjuka som vi är filmande vi också. Ja, va skulle vi göra. Börja skrika, take me out of heeeeere!!! Det är ju bara hålla lugnet.
Tillslut kommer dom. Rasslande *klink klink* två stora äldre amerikanare, i blåställ, fastspända i livlina, coollugna,drog instruktioner för två och två i repeat vad vi skulle göra. Så inövat, dom var verkligen vana, fick mig att tänka, hur ofta stannar det här tåget egentligen?? På tre öppnade dom upp spärrarna, och folk fick gå av och stå still, en efter en, vi sist eftersom vi satt längst bak. Sen leddes vi av, bakvägen. Jag skämta om att vi fick backstage pass, det var ingen som tyckte mitt skämt va kul..
Så, vi kom av. Så även dom på toppen som jag inte har en aning om vart, hur dom gick. Vi bara leddes bort, ingen som ser, ingen som märker…Som kompensation inträde fast pass till vilken, vad vi ville åka. Ja!! Ja vet! Vi tar Screamin’ igen!! Eller inte..ja ha..den var stängd nu ja, resten av dagen..vi hann iallafall sista åket..
Bild efter första minuten, tänkte va bra, jag hinner ta kort! Sen att det var 10 minuter kvar visste vi ju inte då..
Blev dom enda bilderna när vi gick där, precis avstigna..våga inte ta fler bilder då vi hade personalen bakom oss, hade säkert blivit tillsagda ta ner kameran.
Och det där inträdet till Disney.. som vi blev så glada över och värt det och då helt ok att suttit fast, som vi tom frågade, om det gällde även om man bara hade biljett till Adventure och dom säger ja, och vi går dit, glada att få Disney med som vi inte tänkt från början, kostar ändå 200 dollar till typ, visade sig INTE va inträde till parken, bara ett fast pass, som kompensation för vi suttit där uppe en kvart och tagits ner! Men tack Disney! Tack! Så vi fick uppgradera våra bilj för 90 dollar för ens komma in. Vilket vi gjorde, vet i tusan varför men jaja, nu var vi där. Men Disney, på riktigt, är ett fast pass det enda ni kan ge i kompensation för va vi var med om? Vad hade det kostat er att bjuda oss på inträdet?? Ångra att jag inte fota eller filmade allt, och lagt upp på youtube..varför är jag alltid så laglydig..
