Jag har blivit påkörd

Två gånger under alla de åren jag har haft körkort har jag krockat. Eller krockat, jag har blivit påkörd för det har aldrig varit mitt fel. Första gången påkörd när jag står stilla i en rondell, killen bakom kör rakt in i mig, skyllde han hade en fluga i bilen..? Tog givetvis på sig hela skulden, ja, det brukar vara så, påkörd bakifrån är det alltid den som kör in som blir skyldig. Jag hade dessutom ståt still där ett tag, hur tusan kan man missa det?? Mindre skada men fick lämnas in och med mig var det ok. Idag, flera år efter, andra gången (snälla låt det bli sista) Jag kör på huvudled, på väg från lunch till nästa möte, kör på Valhallavägen här i Stockholms innerstad. Har grönt på min väg, kommer en bil på min vänster sida, i rondell, som har väjningsplikt. Vilket hon missar, helt. Jag hinner tänka varför stannar hon inte, hann snudda min tuta och bromsa men hon drämmer rakt in i min vänster sida! Och vad man hinner tänka mycket. Jag ser att detta kommer bli en rejäl smäll. Det första jag tror jag gjorde var att kolla snabbt höger så jag inte svänger om ratten för väja och istället styr in i bil bredvid, för där var en bil, håller då ratten rakt. Jag hinner kolla om jag har någon bakom för att om så inte tvärnita för få ytterligare smäll bakifrån med, jag hinner tänka att hålla huvudet rakt från tittat just höger för vid smällen som kommer, då hålla nacken och rygg rakt, hinner dra upp vänster benet för tänker hon kommer klämma fast mina ben så jag drar upp benet från kopplingen. Allt det där på vad pratar vi om, 2-3 sekunder?? Det går liksom i slow motion. BAAAM! Hon i stor jeep, jag i en liten Nissan Micra. Smällen så kraftig i ändå ganska låga hastigheter, jag låg kanske i 50 innan inbromsning när jag ändå börjar ana oråd, tror det är en 50 väg, ingen aning hennes hastighet, men ändå försent, jag trycks ut i höger fil. Nu när jag sitter här, herregud om bussen varit precis där!! Det hade kunnat bli en seriekrock!! Jag står still, tänker snabbt, ok, bilen blev inte intryckt inåt då menat mot mig, benen klarade sig. Får ögonkontakt med kvinnan bakom sin ratt och hon verkar ok. Det första nu, som jag alltid tänker på när man själv ser olyckor man kör förbi, som orsakar köer, det är att folk har en tendens att släppa allt, även vid de små olyckorna, och rusa ut, börja bråka, skapa kö och kaos. Om möjligt – TA BORT BILARNA FRÅN KÖRFÄLTEN!! BLOCKERA INTE!! Kör in till närmsta kant!! Där kan ni börja prata och ta det vidare.

Jag signalerar till kvinnan att vi kör bort…

När jag kliver ut har jag ett lugn, jag har tydligen alltid tendens till lugn i de flesta situationer, men känner när jag ser min bil att jag blev jäkligt arg och irriterad och tittar igen för se hennes väjningskyltarna att hon helt missat och att jag hade grönt så jag inte missat något. Hör nu när jag möter kvinnan att jag inte klarar av behålla tonen trevlig. DU HADE VÄJNINGSPLIKT! Hur tänkte du?? säger jag. Eller skriker jag, nä.. det är jag nog ganska säker på jag inte gör. Och då för att tillägga, du som följt mig på bloggen vet ju att jag har en skadad fot efter träning, att jag haltar ju, vilket jag då HALTAR ut ur min bil! Som inte hade något som helst med nu olyckan att göra! Jösses. Förlåt. Måste sett helt dramatiskt ut.  Hon i osäker ton, nästan lite gråtfärdig säger direkt gud, jag missade det, jag ser det nu! Jag visste inte. Tog någon minut tills hon kommer på –  öppnar sin passagerardörr på höger sida, samma sida som drämt in i min, och tar ut sitt barn, som tittar med stora ögon, gapar, nog inte ens fylld 1, då ändrades allt för mig! Hon hade ett barn i bilen! Som för guds skull verkade ok! Jösses! Är hon ok!? frågade jag och fick mig helt glömma mig själv, min bil och allt omkring. Hon mådde bra. Hade hon kommit mer snett hade hela smällen varit just där! Hon bad om ursäkt och i denna stund, med kvinnan framför mig med sitt barn i famnen så kunde jag inte vara arg längre. Vi fotade, skrev papper, hon skrev under att allt var hennes fel, tog varandras nr, skakade hand. Vi ringde heller inte polisen då inga personskador skett och vi var ju överens. Det sista jag sa att jag var ändå glad att det var hon som hade kört på mig. Tänk om det hade varit jag som kört på henne med ett barn i bilen! Gud vad jag hade blivit förstörd då!

I bilen sen, visste inte ens om jag kunde köra där ifrån i min bils skick, men kände bara jag vill hem, ringa Christer, få ordning på försäkringspapperna. Jag kom hem och efter ett tag, med bakspegeln och blinkers hängande och intryck sida. Hade velat sätta upp en stor skylt i min bil – ”It wasn´t me!! ” 🙂 När nog chocken lagt sig, så kom tårarna. Framförallt när jag möte Christer som kramar om mig som lämnade jobbet direkt och åkte hem till mig. Jag bara stor grät. Resten av mötena ställde jag in, dagen kände jag mig ganska klar med. Jobbet kändes plötsligt mindre viktigt om jag ska vara ärlig, för stunden iallafall. Alla ”tänk om” kom. Men det var en plåtskada. Det kommer ju lösa sig. Och kvinnan var trots allt bemötlig och vi har redan messat varandra att papper fixats och försäkrat oss om att den andre mår. Alla mår bra. Lilla flickan med. Hur lång tid det tar med Sten, min bil, som nu är stenkross, det återstår att se. Känner mindre viktigt det med. Är det nu jag ska nynna på ”Don´t you worry ´bout a thing” och luta mig tillbaks och låta Länsförsäkringar ta över allt.. Eller är det If som har den låten..jaja..

Är det inte också lustigt – att förra veckan lägger jag ut på Facebook, ni vänner som har mig där, en bild på en kvaddad bil, där föraren suttit och messat och kört rakt in i en stillastående lastbil. Med texten att varje dag ser jag kvinnor, män sitta och messa och även mammor med barnvagn tror jag jag också skrev om som går rakt ut i gatan med vagnen före, med blicken ner i telefonen och man får tvärnita. Då med budskapet; sluta messa i bilen eller när du går över gatan. Så blir jag själv påkörd. Kan inte säga att kvinnan hade telefonen i handen, kanske..kanske var det därför hon ”missade” väjningsplikten. Det får förbli osagt. Jag hade blicken på vägen iallafall och händerna på ratten, kunde dock inte mer göra men tror det hade blivit bra mycket värre om jag inte varit närvarande.

Går emot min The Secret då jag också funderar över valet, varför jag tog just den vägen då jag hade tänkt ta en annan först – men som Christer sa, du vet inte om det hade varit en lastbil på den andra vägen..

Sliding doors, vet inte riktigt än meningen bakom detta var och är, ännu mer uppmärksam kanske, eller att mitt inlägg jag nu skriver, som jag är så tacksam att du läste hela, kanske hjälper dig, eller någon annan att just hålla fokus och köra lite försiktigare nästa gång där ute.

Ta hand om dig. Kör försiktigt! LOVA att inte smsa i bilen! Och lova att inte missa väjningsplikter!

Stor kram

T