Att inse både fötter och benens värde och att ha lycka och fördel att ha bil, men när inget av det fungerar, och jag måste åka kommunalt, haltandes…denna annars väldigt korta väg kändes plötsligt väldigt lång…
1 svar på ”It’s a long way”
Kommentarer är stängda.
Men vännen! Hur går det för dig? Vad har hänt med benet/foten? Är det nu man ska komma med klyftiga kommentarer som ”det som inte dödar, härdar” eller ”inget ont som inte har något gott med sig”… Eller bara krya på dig!! Saknade dig på spinningen i måndags och vikarien sa att du hade ont i tårna… ? Sköt om dig och så skönt att krocken ändå slutade ”lyckligt”. Ses snart när du är redo! Puss & kram /Åsa