Nämen jag tänkte, jag åker väl in då och kollar foten igen, för läkaren sa förra söndagen att blir det inte bra efter en vecka så kom tillbaks. Det hade inte blivit bra. Nästan värre. Tänkte, det går nog snabbt, så har jag det gjort och fick förvisso en tid bokad snabbt hos Aleris – Nacka Närakut där dom alltid är så snabba och trevliga, fick tid direkt samma dag när jag ringde imorse. Åkte efter mitt sista jobbmöte, i klackar och kostym, till närakuten i Nacka. Hade då aldrig kunnat tänka mig, att jag skulle komma hem, 5 1/2 timme senare, med gipsat underben och fot, som ska sitta i 6 veckor!!! Va?! Vad hände?! Men, jag var ju bra, eller?
Nä, min fot var inte bra. Det kände läkaren direkt då det ”klickade” och ”glappade” vilket tom jag kände och hörde när han nu vred på den. Det var in på röntgen direkt då han tyckte det var jätte konstigt på det sättet det kändes för jag har aldrig haft någon tidigare skada vilket hade varit mer förklarligt och som han frågade om. Varför kände och undrade inte den första läkaren det här veckan innan kan man tänka? Lång historia kort, jag tog 6-7 bilder och röntgen visade helt osannolikt – en spricka i vänster fot!! Hur jag har fått den kan jag inte förstå. För jag har ju inte stukat eller vrickat den. Det har ju smugit sig på, förra fredagen, när jag löptränade. En spricka?! Men..hur kunde första läkaren skicka hem mig? Jag har alltså jobbat och haltat, tom hållt klasser på SATS med en spricka i foten!? Bra Therése, jätte bra. Envis är jag men det här kanske har varit lite väl då jag bitit ihop, allt högt troende att det är nog bara en övertränad fot och borde ta det lugnare. Jaha..fortfarande förstod jag inte vad det innebär. Tills läkarn sa, det blir gips, i 6 veckor..
Va?! S.s.see.seex veckor?! Men va?! Det är ju juni ut?! Men jag..jag har ju massor på jobb, mina pass på SATS, alla inbokade event och spelningar vi ska på, och midsommar! Ok, 6 veckor, det är innan semestern iallafall, och vi har ingen resa inbokad där, tur, men jobbet?! Men va f..ok. Gips?! Jaha.. Bara hajja läget. Bring the gips! Jag tar svart tack!
Så 22:34 kommer jag äntligen hem, på kryckor!! Christer fick komma och hämta mig, och hämta och lämna min bil, som jag kl 16 idag förövrigt precis hämtat ut, HYRBIL, då min bil är ju på verkstaden sen krocken. Det är ju också bisarr historia i sig som du får backa tillbaks om du missat. Jag blev ju påkörd i torsdags. Så när man ser mig nu kan man ju tro det här har med krocken att göra. Det har det alltså inte. That car I don’t gonna need. Bara lämna tillbaks. Jag kan ju inte köra. Ev om jag kan få ut en automatare. Ingen aning hur dom ställer sig till det.
Så, ja, det är lite mycket nu kan jag lugnt säga. Lite mycket grus i maskineriet som kan hända även den mest positiva. Har ännu inte hittat tecken och anledning för det här, nåt finns det säkert men just nu så är det mer fokus lära mig gå med kryckorna. Och hur jag ska fixa jobb. Alla mina pass har jag mailat om för plocka bort. Hur länge vet jag inte. Gud vad jag kommer sakna dom. Det kommer jag sakna mest.
Dock tänker jag inte lägga ner personlig träning och passen med Paul och Christer. Vi kör med Paul, om han kan och vill anpassa passen nu och jäklar vad jag ska bygga överkropp! Ouff! Mage, armar rygg! Och! Höger ben! Skämt å sido. Vi får se. Och jobba kommer jag, hemifrån så gott det går där kollegor och kunder är välkomna på hembesök!:) Men 6 veckor?! Hinner få stora biceps på den tiden..
Då ska jag testa hur det är att sova med det här då. Dag 1 av 42 har börjat! Kul! Jätte kul! Nedräkning med 60 dagar var lite roligare..:(
Oj..missade stora skylten ”kamera förbjuden”..men vad skulle jag göra i 5 timmar?! Och kamera, omfattar det iPhone..:) 
Gips matchad till kavajen! Och nej, det är ingen kjol, det är Christers NIKE-träningsshorts! Tack älskling. Slapp iallafall lånebyxan från sjukhuset.
Många trumpna miner men min man får mig alltid att le som direkt åkte och köpte blommor. Fina Christer! Tack!! ❤️