Hej!
Jag har suttit nerdränkt i plugg hela dagen. Eller, det stämmer väl inte riktigt eftersom jag vaknade på eftermiddagen, men halva dagen då!
Det ligger nämligen till såhär galet: Jag har inte ens två månader kvar på min utbildning. Den 31a december går jag ut enligt papprena, men troligtvis blir det tidigare. Över 8 månader har jag kämpat med detta. Och tro mig, fastän det har varit otroligt roligt och givande så har det varit kämpigt.
Men nu har jag precis blivit klar med min uppsats om Branchkunskap. Imorgon lämnar jag in Projektarbete: Storkök, efter många Om och Men.. Imorgon gör jag även prov i Specialkoster, något som jag misstänker att lärarna har riktigt stora förväntningar på eftersom det är ett av mina intresseområden. Sedan har jag 1,5 månad på mig att trycka fram projektarbetet i a la carte och ett till prov. Jag har inte alls panik, jag lovar!
I årsskiftet blir det stora förändringar: Jag kommer tillbaks till mitt älskade Stockholm! Exakt hur detta skall gå till blir lite mer klart i december när universiteten planerar att ge oss intagningsbeskeden, men jag har sökt 5 kurser så farligt nog räknar jag i alla fall med att komma in på något. Detta är såklart något som ligger i mitt bakhuvud och vibrerar. Jag ska ta tillbaks mitt gamla liv fast ändå inte. Jag måste komma in i de positiva gamla vanorna, men skrota de gamla och glamma upp det lite!
Eftersom det jag vill studera vidare inom faktiskt inte är mat, även om det har en viss koppling såklart, så blir det väl inte mat-bilder på samma sätt som innan. Samma möjlighet kring att fråga om mat och inspiration finns såklart eftersom min kunskap väl inte immigrerar från min skalle i första taget, men vi får se vilken riktning bloggen tar. Jag är lite svår på det sättet, att jag har så många intressen att det kan vara svårt att hänga med emellanåt. Vi tar det lite som det kommer, carpe diem!
Förresten… Jag funderar på att skaffa en till tatuering, vad tror vi om det? Får fundera på det.. Sjukligt sugen på att pierca mig när jag pluggar också. På det sättet kan piercingen få läka och lugna ner sig, så kan det anpassas till lagom-världen sen när jag väl behöver det igen. Detta är något jag funderat på länge länge, och såklart mött massa motstånd för.. Eyyo, vi får se!
kram på er!