I allt från intervjuer och små Min vänner-böcker får personer från världen runt frågan ”vad tycker du inte om?”. Detta är såklart oftast en följdfråga av man faktiskt tycker om. Hur som haver, de flesta svarar ”krig”, ”orättvisheter” och liknande hemska saker, men i en del fall har svaret ”snåla människor” dykt upp. Exakt vad en snål människa är vet jag inte, men jag antar att det handlar om pengar: En pojkvän som aldrig rosor eller presenter, en mamma som låter sin vuxna dotter betala för fikat, varje gång, eller en chef som ger billiga julklappar.
Jag tror att jag själv när jag var yngre svarade på denna fråga med ”rasism” och ”krig”. Jag tycker såklart fortfarande varken om rasism eller krig, men numera svarar jag på den frågan med ”ogenerösa människor”.
Jag tror jag beskrivit dilemmat innan, att jag ibland förväntar mig att andra ska vara lika generösa som jag själv alltid försöker vara. Men min generositet handlar väldigt sällan om pengar, då det inte är något jag vanligtvis har någon sorts överflöd av. Istället försöker jag att alltid ge av migsjälv, varesig människor omkring mig faktiskt direkt bett om det eller ej.
Exempel på detta osvenska beteende kan vara i skolan: Jag är numera en av de som varit där längst vilket också betyder att jag har en rätt övergripande koll på det mesta. Om jag ser att någon letar efter en bok i bokhyllan frågar jag ofta vilken det är, eftersom jag har omänskligt stor koll på vårt interna lilla bibliotek. Samma sak med råvaror i kylskåpen, mycket av vår utbildning går ut på att planera utbildningen och matlagningen själva, och jag har stenkoll på vad som finns i förråden och var det ligger. Och sådär fortsätter jag genom livet: Är det någon som behöver hjälp med något, varesig de vet det eller ej, så försöker jag hjälpa till.
Jag nämnde innan förut att detta är en osvensk kvalité. Jag antar detta för att jag vid ett flertal tillfällen blivit tillsagd att jag borde sluta med detta och göra som alla andra och koncentrera mer på mig själv. Det är faktiskt inte speciellt lockande, eftersom jag för det allra mesta bara är sådan och det får mig att må bra med mig själv. Dessutom uppskattas det med jämna mellanrum faktiskt och ibland får man tillbaks på det.
Inom vissa vänskapskretsar som jag hängt inom finns den fantastiska mentaliteten att den som har mest av något är den som bjuder mest på det. Ofta handlar det såklart om pengar, men även om den generella generositeten jag nu pratat om. Det skulle helt klart bli ganska intressant om Sverige annammade det, jag är rätt säker på att det skulle bli en betydligt mindre kylig plats att leva på, året runt.
Till den som tolkade detta som ett inlägg där jag tog chansen att beskriva hur extremt bra och duktig jag är på allt jämt: Det säger mer om dig än om mig 🙂