Det här med brudar, missunnsamhet och avundsjuka, är ett ämne många av oss kan relatera till… Det här med dålig argumentationsteknik som slutar i personliga påhopp är nog också någonting många kan relatera till, och de hör gärna och ofta ihop:
Idag fick jag för första gången på länge uppleva den vad jag kallar svensk-rasism.. Nu låter det som om jag ska citera ett utdrag från Jimmy Åkesson och hans kamraters hemsida, men så är inte fallet. När jag pratar om svensk-rasism menar jag människor som ser ner åndra för att de kommer från olika platser i Sverige och kanske tillhör olika samhällsklasser. Rasism svenskar emellan alltså.
Det som hände var att en tjej sa åt mig om en sak hon tyckte jag gjorde fel. Jag är inte den som sitter ner och håller tyst, utan frågade praktiskt taget vad hennes jävla problem var, vi pratade högt i nån minut eller två. Hon nämnde sen att jag var yngre än en person, och hade därmed inget att säga till om typ alls. Och dåå frågade jag hur gammal hon själv var. Varför detta är intressant vet jag inte, hur som helst så kom svaret på någon sorts försök till Lidingö/överklassdialekt. Vilket verkligen inte alls är varifrån jag kommer, men jag antar att personer som inte har någon nära relation till Sthlm drar alla över en kant 🙂
Att börja med personlig påhopp vet vi ju alla innebär att man inte har något mer vettigt att säga, om man nu hade det från början. Men hela grejen med att försöka vara elak mot andra bottnar alltid i avundsjuka eller att man anser att det enda sättet man kan komma uppåt här i livet, är att klättra på andra.
Såklart är det en del individer som inte tycker jag ska prata om det här, fast läget ligger till såhär: Detta är Sverige… här får man faktiskt säga lite vad man vill, även om vissa saker är socialt oacceptabelt. Tack vare denna grundlag kan jag ha en blogg och sitta och skriva om migsjälv och mitt viktiga liv. Jag själv anser inte att det är att ”ta ned det på den andra personens låga nivå”, utan jag själv tycker faktiskt delvis detta beteende är lite komiskt, eftersom det är så uppenbart att problemet ligger hos personen själv… och sen tycker jag att det är viktigt att ta upp sån här bullshit, försök till mobbning, kränkande beteende osv. Och de saker man säger ska man väl kunna stå för vem som än får ta del av dem, eller…?
Många svenskar har jag märkt, anser dessutom att desto mindre man bryr sig och visar känslor, desto mer har man ”vunnit”. Det sägs ofta att ”visa inte att du bryr dig, för om du bryr dig så har den andra personen redan vunnit”. Och visst ska man inte gräva ner sig i onödiga fighter eller så, men vi bor i och har skapat ett samhälle, där vi har möjlighet att uttrycka vad vi känner och tycker, och det till och med finns lagar som säger att vi kan och bör.. För dom som tycker att det är bullshit kan ju flytta till Nordkorea eller nåt, absolut inte mig emot. Men ni kanske ska vänta tills Kim Jong-Un tagit över, det är nog lite väl oroligt fram tills dess…
Ooooch tillsist för de som tycker att jag är fantastiskt självgod som ”håller på”: Jag är faktiskt jävligt awesome. Har aldrig någonsin sagt att jag är bättre än någon annan, men varför kan vi inte alla vara bäst? Om andra personer inte tycker de själva är bra, har jag otroligt svårt att se som mitt problem. Jag har kämpat för att komma hit idag och det är över mitt förstånd att vissa tycker att jantelagen ska ta det ifrån mig. Fuck that, that’s all I have to say!