Nu ska jag va en sån äckligt jobbig tjej som jag egentligen hatar, jag ska klaga på killar. (Och dewide.se som klagar på alla tjejer kan dö) Jag drar inte alla över en kam för det finns dom som vet vad ordet respekt innebär men det finns också dom killar som kommer med sina otroligt dåliga lögner. Det är ni som säger att vi tjejer är vackra, söta, fina osv och kämpar röven av er för att få oss i säng, och det är allt. Men det lyser rakt igenom er, ni borde komma på några nya hoppa-i-säng-med-mig-repliker. Vill spy på alla killar, fula och äckliga. Är folk snälla mot mig så är jag snäll tillbaka, gillar jag inte er så kan jag va jävligt bra på att dölja det. Jag ser igenom er vilka ni är och jag blir äcklad, jag är långt ifrån tjejen som drar hem till en kille, tar av mig kläderna och särar på benen för att han har skrivit att ”jag är så hiiiiimla fin” till mig på Facebook t.ex. Vill ni få mig i säng så va er själva, just saying.
Jag vill ha en någon, någon som kan ta hand om mig på riktigt. En pojkvän och en ögonsten som samtidigt kan vara mina coach i livet, allt är i en enda röra. Pressen är stor för att fixa betyg till gymnasie, vilket jag redan har tillräckligt med poäng till. Men sen då? Jag blir rädd av att tänka på framtiden och därför lever jag i nuet och struntar i ganska mycket. Jag tar en dag i taget men det är så tråkigt. visst jag är spontan av mig och jag älskar det men det räcker inte till. Jag var och är fortfarande men inte lika mycket längre, ung och dum, men det har blivit så jäkla tråkigt. Det är samma sak om och om igen, samma skola, samma vänner och samma saker gör vi på helger. Ännu en gång vill jag spy. Jag vill göra något helgalet, något jag kommer ångra efteråt. Skita i allt och dra härifrån? Bort från Malmö, kanske t.o.m bort från Sverige? Hojta till om nån är på?
Något jag framförallt skulle vilja och särskilt behöva är att ta hand om mig själv. Jag sätter mina nära och kära framför allt annat, jag tar ansvar för så jävla mycket som jag inte ens kan ta hand om egentligen. Mina vänner är dom bästa men övervägande av dom jag känner har eller har haft problem av nåt slag, vad gör jag? Jo jag tar på mig ansvaret att fixa något som jag knappt ens vet något om. Det är antingen familjeproblem, droger eller är det inte det så är det tamej fan knivar/rakblad. ÅT HELVETE med skitet! Det kommer ändå att få er till att må ännu sämre i slutändan än vad det får er till att må bra för stunden. Men jag ska inte ljuga för jag har varit där ett par gånger. Droger, rakblad och familjepsykolog är nått jag har varit i kontakt med. Hjälpte nått? Ja det hjälpte mig att må mer dåligt. Ahhhh jag vill skrika, gråta ,dra av mitt hår och stoppa fingrarna långt upp i halsen, spy ut allt jag någonsin har ätit och sen vill jag springa maraton genom hela mitt liv, jag vill se vad jag kommer stöta på och jag vill hoppas på att något väldigt väldigt, väldigt dåligt dyker upp. Kanske då kommer jag uppskatta livet mer som jag lever nu?
