Varför går tiden så fort.. Nyss gick jag i sjunde klass. Eller var det sjätte? Jag minns första dagen på Bergaskolan som om det vore igår, då var vi lika många tjejer som killar i klassen och alla var lika ful-söta och förvirrade. Nu är vi sju tjejer och runt tjugo killar. Folk har slutat och folk har börjat, folk har ändrat sitt beteende och folk har bytat stilar. Men somliga är som dom var när dom först kom dit. Kan man inte pausa alla klockor i hela världen? Stanna tiden så man hänger med! I slutet av åttan, innan sommarlovet, så satt jag i skolbänken och tänkte ”Vad händer? Jag är inte redo att börja nian, året innan gymnasie, ett skolår med nationella prov osv. Jag började i årskurs 9 och ingenting förändrades i skolväg mer än att vi var/är de äldsta på skolan men det är något man börjar tröttna på nu. Hellre är jag yngst på gymnasiet än äldst på Bergaskolan… Jag är inte skoltrött, det kan jag inte påstå. Jag är mest trött på själva berga, och på alla elever som går det. Särskilt dom i nian, vi har ingen respekt för någon annan där, inte ens för oss själva! folk kan inte gå sin egna väg utan att bli blickad, knappt lärarna nu heller. Jag vill vara liten igen, nu är det så mycket att tänka på.
Det är gymnasieval som ska göras, okej jag har mina val klara. Design & construction College som första val och John Bauer som andrahandsval, inriktning Hotell o turism. Men jag är orolig för om jag kommer in på DCC eller inte, jag vill inte gå på John Bauer, jag kommer inte trivas. Jag vet det för jag känner mig själv. Jag har poängen för båda skolorna, nu ska jag bara lyckas hänga kvar där uppe och inte sänka mig.. Tro mig, det är svårt..för mig är det. Framtiden är något av det jag mest oroar mig för (förutom döden), jag älskar att leva i nuet och det är något jag vill göra varje dag, ta en sak i taget liksom, men man måste ha lite planer. Vad ska jag göra efter skolan liksom? Jag är dessutom skitsugen på att åka till USA och läsa där ett år innan gymnasie. Men jag vill inte åka själv, jag är för osäker och blyg för det. Jag kan heller inte engelska så jättebra. Jag vill ha med mig Moa men hon är inte så sugen för då måste vi gå med 97or sen. Men jag tycker det är värt det, att plugga i USA ett år är något man bara upplevor en gång i livet. Ifall man inte bosätter sig där längre fram. Vilket jag dock tänker göra men det är absolut inte för att plugga, det är för att jobba. Men jag vill ta chansen, hur jobbigt kan det va att gå med dom som är ett år yngre ? Fast sen kommer det till pengar och föräldrar också .. Mamma är nog inte så sugen på att släppa iväg mig i ett år. hon vet hur mitt lokalsinne är pluss att jag kan vara yr som en höna..
Det är så mycket jag vill med mitt liv och så mycket jag vill se, uppleva och agera på. Jag vill ta dagen, fånga den och bara leva fullt ut. Jag vill åka till fattiga länder, skänka mat, kläder, pengar, skolböcker/pennor, skor och massa annat, jag vill ge dom riktiga hus, eller bygga hus till dom i Sverige, ge dom pengar och fixa ett jobb. Jag vill hjälpa djur som dör ut, som skadas eller som håller på att försvinna helt.. Jag vill åka jorden runt, få se så mycket som möjligt. Vi lever faktiskt bara en gång, den gången har jag ej lust att sitta i Sverige hela mitt liv. Jag vill inte vara en Svensson, jag vill byta mitt namn till något som ingen annan heter. Jag vill förändra mig själv, jag vill få finare kropp (jag SKA få finare kropp), jag ska träna och äta bättre. Jag vill fylla mina läppar, göra min näsa mindre, brösten större. Jag vill åka till L.a, NYC och köpa kläder, skor, väskor, smycken & underkläder. Jag vill ha pengar så jag kan göra vad jag vill, men för att nå dit måste jag ha bra betyg så jag kommer in på en bra skola, få bra utbildning och därefter ett jobb, vad jag tjänar då spelar ingen roll. Men sen vill jag uppgradera hela mitt liv och få ett bättre jobb. DÅ ska jag tjäna bra! Jag har mål och önskedrömmar, vissa är omöjliga att göra till sanning men vissa kan jag uppfylla om jag bara har tillräckligt med vilja. Och det har jag! Jag vill bli någon, jag vill sticka ut, visa världen att jag finns! Och tro mig – jag ska ta mig dit!
Kommentarer är stängda.