Hon står i den kalla natten, på sin fallfärdiga balkong. Hon kan inte sova. Tankarna jagar henne varv efter varv.
Hon längtar efter sinnesro. Efter det omtalade inre lugnet. Efter att bitarna ska falla på plats.
Hon saknar. Saknar människorna hon en gång hade, kärleken hon tog förgiven, vännerna hon lämnade.
Saknar spillrorna av sin familj, dom utspridda delarna hon så gärna vill fånga upp, limma ihop..
Hon saknar det hon inte kan få. En ängel hon aldrig mer kommer få träffa. Hon vill lägga sitt trötta huvud i sin mammas knä,hon vill känna hennes händer runt sitt ansikte, höra henne säga att det är tungt nu, men det varar inte föralltid..
Hon vill bli invaggad i trygghet. Även om den är oviss, kanske tillochmed falsk. Det är ok.. Om så bara för ett ögonblick,lämna över ansvaret. Få vara liten. Få vara rädd. Få erkänna att hon inte vet, att morgondagen skrämmer henne så hårt så att hon inte vågar somna.
Hon vill bygga sin egen saga. Hon vill sprida lycka och lugn i deras hjärta. Hon önskar att Herr Alkohol ska sluta vara huvudpersonen i deras liv. Hon vill att dom ska må bra ändå. Varför ser dom inte vad han gör??!! Dom tror att han älskar dom.. Så dom älskar honom tillbaka. Så fel.. Så falskt. Han skrattar åt er. Herr Alkohol står ovanför er och pekar och skrattar. Ägd, viskar han… Så ägd….
Hon gissar inte. Hon vet det som fakta.
Där sitter han, i en stank av urin och kemikalier.. Pratar nonsen som ingen förstår, ut i rymden. Dämpar sorgen med sprit. Herr Alkohol .. Håller honom sällskap, leker kompis medans han sakta tar hans liv.. Dag för dag.. Droppe för droppe..
Där sitter hon, framför sin stereo som så många gånger förr. Glaset står brevid henne, fyllt av falskt självförtroende och krossade drömmar. Herr Alkohol.. Välkommen.. Så vacker, flicka lilla, fast din mascara runnit längst hela kinden och dina kläder är fläckiga och håret i ett kaos. Du lyssnar på din musik, gråter lite till när texterna träffar rätt och du inser hur många drömmar du lämnat bakom dig. Ta en klunk till, viskar han förförande, drick tills du slutar känna.. Herr Alkohol lämnar dig aldrig..
Och vem är det, som anstränger sig så hårt för att gå rakt genom byn när klockan närmar sig 3?? Söker efter någon,efter något att bekräfta henne och hennes val. Är det samma tjej som intalar sig att det är ok att dricka några öl varje dag, för att hon kan? Är det samma tjej som utstrålar så mycket smärta att man nästan inte kan möta hennes blick? Det är hon som går med målmedvetna steg mot avgrunden.. Hon som mycket väl vet vilket öde som väntar, men inte orkar förändra.. Hon och Herr Alkohol, som aldrig sviker. Herr Alkohol som för en nätt liten summa erbjuder att fylla tomrummet några timmar..
Hon står på sin balkong i den kalla natten. Tårarna svämmar över i hennes blåa ögon. Så mycket smärta, så nära inpå. Så mycket förnekelse som hon inte kan nå. Hur lagar man någon som inte erkänner sig trasig? Hur når man någon som inte vill bli nådd? Hon känner sig maktlös inför universum.. Skammen bränner i hennes föråldrade hjärta när hon inser att det är så lite hon kan göra. Hon viskar ut i natten, till stjärnorna, hon ber om en enda sak – Snälla hitta hem….