Jag är expert på att gömma mig. Förneka saker jag inte vill kännas vid, knuffa bort saker som gör ont i mig. Jag inbillar mig att det är av självförsvar. För att det inte ska göra FÖR ont, för att jag inte ska gå sönder. För jag är ju en glad skit. Tårar klär mig inte. Jag kan inte sitta och vara djup och prata över en kopp te om sorger och död och förlust. Jo, om det gäller dig. Då är jag bäst. Men inte MINA förluster. Dom är mina och bearbetas i det tysta. Ber ni mig att verbalt uttrycka det i ord så blir jag förvirrad och dum. Skriva är ok. Det funkar. Jodåsaattde..
Det finns monster i min garderob med. Så klart. Och nu, idag, flera år senare, vaknar jag fortfarande med blöta kinder och bultande hjärta och är övertygad om att han, mitt monster nr 1, står där i mörkret. Beredd att hata,straffa,attackera. Anklaga med sin idiotiska spritstinkande andedräkt, slå med sina hatiska osympatiska händer. Jag blir kall. Bara nu, av blotta tanken så fryser min insida till is. Många gånger har människor frågat mig Varför? Varför stannade du kvar? Och varje gång stirrar jag dumt ner i marken och har inga svar. Men jag vet ju. Jag vet mycket väl. Att jag var ägd. Inte av honom, men av rädsla. Jag trodde på det han intalat mig. Att jag var värdelös. Jag var en dum hora som inte dög till något annat. Jag förtjänade varenda slag, vartenda strypgrepp. Jag minns det så tydligt, hur dum jag kände mig när jag satt och pratade med polisen, med blodet rinnande från näsan efter hans senaste utbrott.. Och dom sa ”Lilla vän, det KOMMER inte bli bättre. Det KOKMMER inte sluta fören något riktigt hemskt händer. Snälla det finns hjälp. Ta den. ” Men vi visste båda två.. Att jag skulle ingenstans. Blodet skulle sluta rinna. Polisen skulle åka därifrån. Dagen efter skulle han vara tillbaka, och det skulle börja om..
Uppenbarligen tog det slut till slut. På sätt och vis. Och nu är jag här. Kan inte spy ur mig allt på en och samma gång. Då kräks jag. Jag gör som jag brukar, dumpar av det värsta och on we goes. 😉
Stark , stolt och lycklig!!!
Så F U ditt kioskmongo.. Jag mår bra nu. Stanna du kvar och punda ihjäl dig på samhällets bottenskikt.
Jag hade inte kunnat bry mig mindre. Jag tror på karma. Och karma kommer INTE gilla dig….