{"id":8,"date":"2011-09-21T09:21:00","date_gmt":"2011-09-21T08:21:00","guid":{"rendered":"http:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/2011\/09\/21\/nastan-normalt\/"},"modified":"2011-09-21T09:21:00","modified_gmt":"2011-09-21T08:21:00","slug":"nastan-normalt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/2011\/09\/21\/nastan-normalt\/","title":{"rendered":"N\u00e4stan normalt."},"content":{"rendered":"<p>N&auml;r jag var ca 15 &aring;r var jag allergisk mot allt som var &#8221;svensson&#8221; och vanligt. Jag skulle hellre d&ouml; &auml;n att bli n&aring;gon torris med ett 7 till 4 jobb, skrikiga ungar och n&aring;gon snubbe som kom hem efter jobbet och kallade mig &auml;lskling och ville ha mat. Not for me, ett dugg. Jag skulle f&ouml;rbli en rebell, en nej-s&auml;gare, en lev snabbt-lev farligt. Mina kompisar var min familj , min familj var mina fiender och alla utanf&ouml;r min bubbla var meningsl&ouml;sa. Var med mig eller emot mig. Inget mitt i mellan. Inte f&ouml;r mig. Oj oj vad lite man visste. Vad lite man f&ouml;rstod.<\/p>\n<p>Jag har jobbat h&aring;rt p&aring; mina murar sen ung &aring;lder. Murarna som skyddar mig men samtidigt h&aring;ller mig p&aring; betryggande avst&aring;nd fr&aring;n verkligheten. Jag &auml;lskar dom och jag hatar dom. Det finns m&auml;nniskor som hittar glipor i min mur. Som tar sig igenom och visar mig vad k&auml;rlek &auml;r. Och det &auml;r fint. Riktigt fint. Jag tittar p&aring; dom m&auml;nniskorna med en respekt jag sj&auml;lv blir f&ouml;rv&aring;nad &ouml;ver. Det knockar mig till golvet och fyller mig med v&auml;rme och k&auml;rlek. Jag &ouml;nskar p&aring; s&auml;tt och vis att jag inte haft mina murar. Att jag kunnat visa vem jag &auml;r och haft n&aring;gonslags stolthet f&ouml;r det. Men det funkar inte s&aring;. Jag har inte valt. Livet valde &aring;t mig.<\/p>\n<p>N&auml;r jag var 18 &aring;r f&ouml;r&auml;ndrades f&ouml;ruts&auml;ttningarna. Mattan drogs bort under mina f&ouml;tter och verkligheten blev n&aring;got helt annat &auml;n vad jag var van vid. Jag kan blunda och se hela scenariot framf&ouml;r mig. Vi var p&aring; &Ouml;land, p&aring; Sol,vind och vatten-festivalen. Vi h&ouml;ll p&aring; att st&auml;da i stugan vi hyrt n&auml;r det ringde i telefonen. En stund senare blev jag utropad p&aring; altanen. Dom sa S&auml;tt dig ner.. Jag s&aring;g p&aring; dom att n&aring;got gjorde ont. Riktigt ont. Jag var r&auml;dd. Mer r&auml;dd &auml;n jag n&aring;gonsin varit. Dom sa Malin&#8230;Det har h&auml;nt n&aring;got hemskt. Det har varit en olycka. Det har brunnit i din mammas hus. Tre personer har d&ouml;tt.. Svart. Helt svart i mitt hj&auml;rta. Tre personer&#8230; Vem? Hur? Det ringdes , det forskades, det k&auml;ndes som en livstid men logiskt sett m&aring;ste det g&aring;tt snabbt. Min mamma. Hennes sambo. Hans son. 3 personer. D&ouml;da. Borta. Dom fanns ju ig&aring;r?! Jag f&ouml;r&auml;ndrades redan d&auml;r. D&auml;r och d&aring; f&ouml;rsvann min tillit. Till allt. Till alla. Jag var ensam. S&aring; ensam. Vem best&auml;mde att en 18&aring;rings hj&auml;rta fick lida s&aring;? Vem skulle jag anklaga, vem skulle jag straffa?! Orden tog slut. Hj&auml;rtat slutade sl&aring;. Och jag slutade att f&ouml;rv&auml;nta mig k&auml;rlek. Den enda k&auml;llan till kravl&ouml;s k&auml;rlek hade tagits ifr&aring;n mig. Jag var 18 &aring;r och mer beroende av k&auml;rlek &auml;n n&aring;gonsin. Men den hade d&ouml;tt.. Jag fick inte se henne. Inte s&auml;ga hej d&aring;. Elden och v&auml;rmen hade gjort det om&ouml;jligt. Jag hade orden. &#8221;Din mamma &auml;r d&ouml;d&#8221;. Jag fick inget mer. Det var allt. Det var det enda som fanns kvar. &#8221;Din mamma &auml;r d&ouml;d&#8230;..&#8221;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>N&auml;r jag var ca 15 &aring;r var jag allergisk mot allt som var &#8221;svensson&#8221; och vanligt. Jag skulle hellre d&ouml; &auml;n att bli n&aring;gon torris med ett 7 till 4 jobb, skrikiga ungar och n&aring;gon snubbe som kom hem efter jobbet och kallade mig &auml;lskling och ville ha mat. Not for me, ett dugg. Jag &#8230; <a title=\"N\u00e4stan normalt.\" class=\"read-more\" href=\"https:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/2011\/09\/21\/nastan-normalt\/\" aria-label=\"L\u00e4s mer om N\u00e4stan normalt.\">L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":685,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-8","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/wp-json\/wp\/v2\/users\/685"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=8"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/8\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=8"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=8"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/tian\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=8"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}