Hmmm….sitter här på kontoret i min ensamhet. Ont i halsen, nysande, funderar på livet (dock inte för mycket för då blir jag bara knäpp), funderar på nästa steg, räknar ner dagarna och känner panik, frustration samt lite sorg. Trots denna spökstad som Kamari blivit så vill jag fortfarande inte hem. Konstigt…. När jag tänker på att det bara är snart 4 dagar kvar så känner jag gråten i halsen. Fan för måndagen! Hatar att säga hejdå…
Imorgon kväll kör vi sista kvällen i Fira:) Sen på fredag så har vi avskeds/tack för en bra säsong middag med agenten och våra älskade busschaufförer. Ska bli såååå skoj. Bara inte förkylningen blir värre. Det är iskallt på denna ö nu. Ca 15 grader och jag sover med tröja, mjukisbyxor och TRE filtar! Jag är fullt allvarlig!
Nu ska jag återgå till mitt arbetande….Höres:)