Att lämna Santorini den här gången är nog bland det värsta jag varit med om. Fy fan säger jag bara.
Men allt sluta gott iallafall. Ingen stress, mycket kärlek, kramar o bra avslutningskväll/natt. Men dessa tårar som kommer ut är såååå skrämmande! Ont gör det! Sista timmen, tackvare att flyget var försenat, spenderades med Bravotours o hygge med busschaufförerna. Paraskevas blick när han såg mig gråta kommer jag alltid minnas. Kommer sakna dom alla så fruktansvärt mycket. Men inget varar förevigt….
Tiden på Santorini i år med min underbaraste Amina är ett minne för livet. Vi har haft så kul, vi har levt livet and got crazy. Många fina minnen med fest, skratt, goa låtar o ett gäng med malakas;) O självklart underbara gäster (vi får ju inte glömma att jag arbetat oxå hehe) Till sommaren blir det reunion i paradiset. Frågan är: hur många år kommer jag nu åka på semester till santorini…..? Ön älskar man, men det är framförallt folket som gör den levande o kärleksfull<3
Iallafall. Nu sitter jag på ett hotell i Köpenhamn. Båda mina väskor kom fram. Sammanlagt 45 kg har jag släpat på! Det regnar, är kallt. Ensamt. Men imorgon tar jag tåget till Götet o får krama på min underbara mamma. Trots omständigheterna så ska det bli gött att få semestra i kalla, ruggiga Sverige i hela 2 veckor.
Nu sova!