3/4 – onsdag
Kära Dagboken!
Så länge jag håller mig till min egna äkta personlighet gentemot gästerna så vet jag att jag kan fortsätta mitt yrke med äkta och genuint hjärta. Vem orkar gå runt och fejka sitt leende eller medkänsla hela tiden? Jag arbetar för en kommentar som jag fick av mina första gäster jag haft sen jag började som reseledare. ”Tilda är en mycket sympatisk och bra guide. Vi önskar att fler guider kunde vara så naturliga och genuint intresserade av sina kunder som hon. Fortsätt att vara som du är och lägg inte till med det så kallade reseledare tonfallet/ordförrådet vilket ibland låter som en bandinspelning.” Så länge jag inte bryter mot detta så kan jag fortsätta. Det jag vill komma fram till är att man får möta mycket om dagarna som reseledare.
Men jag överlevde min kanske första dag i DM position. Jag gjorde det bästa utav det och jag arbetade med ”kraft”. Trots motgångar känner jag att jag vill göra detta så nu är det bara att köra. Och med nya utmaningar och stönig uthållighet kastar jag även övriga känslor åt sidan. Men jag vet att de finns kvar. De kommer finnas ett tag framöver, när jag släcker lampan och infinner mig i min ensamhet med minnen av känslor. Då kommer det komma en tår, men jag är ok, jag lovar. Det är inte första gången.
