Ett, två, tre – se upp för nummer sju är löst. Det bränner i musklerna, pulsen ökar och kliven blir högre och högre. Rumpan får sig en genuin omgång och ska det fortsätta så här varje dag så blir det nog ett väldigt fint resultat. När jag väl tagit mig upp möts jag av en strålande utsikt mot havet och vid horisonten ser jag Grekland och dess ”fastland”.
Vägen upp till min dörr består utav flera trappsteg. En trappa som jag och min granne, danska kollega, bestämt att vi inte får gå i om vi är runda under fötterna. Första veckan bäva man lite för att ta kliven men nu i dagarna ser man nästan framemot det. Innanför dörren finner jag min lilla kokvrå, badrum till höger och in till vänster ett sovrum. Litet och typisk grekisk standard. Dagligen möter jag vår hyresvärdinna Mavra, ”If there is anything……” Världens underbaraste! Utanför dörren har jag ett runt vitt plastbord med tillhörande stolar som är placerat så att jag på morgonen kan njuta av en frukost i solen tillsammans med havsbruset. Jag klagar inte. Inte någonstans.
Zakynthos är en otroligt vacker ö i Joniska havet. En grekisk lite pärla. Känd för sitt Smugglers Wreck i Navagiobukten och de eftertraktade Caretta Caretta (sköldpaddorna). Jag är tillbaka i Grekland, bland vänliga människor, vacker miljö och den underbara atmosfären som bjuds. På en av mina första dagar togs vi ut till havs för att beskåda det strandade vraket som ligger omringat av 250 m höga klippor. En av de vackraste platser jag sett som tog mig med storm! Havets turkosa färg skimrade mot de kalkvita klipporna. Unik åsyn både från havs och även från utsiktplatsen från ovan.
För att inte nämna de små slingriga vägarna som tar dig genom en känsla av orörd natur. Grönska, färgrika blommor som klättrar längs med de beiga murväggarna och här och var strosande getter. En väg som skulle jämnföras med cykelväg i Sverige. Men ju högre upp i norr du tar dig på ön, desto högre och grönare blir det. Plötsligt kör du förbi en plats í trädens dunkel där en lokal grek hojtar åt dig för att stanna och prova hans lokala specialiteter. Som lockbete har han sin åsna parkerad vid ett träd intill vägen.
På morgonkvisten tar jag min cykel, på med hjälmen, väskan i korgen och börjar rulla neröver den kurviga vägen. Efter sväng nummer tre cyklar jag längs med havet och längs med promenadstråket möts jag av morgonpigga lokalbor som rastar sina hundar och en och annan grekisk dam står böjd vid sitt hus och sopar ihop löv från nattens vindar. När jag närmar mig centrum i Zakynthos stad, ”Zante Town”, ökar trafiken. En mopedist svänger ut huks flux och stoppar upp trafiken. Bilar står parkerade vid förbjudet skyltar, kör efter sina egna regler. Poliser finns det men med känslan av att ha gett upp pga bristen på parkeringsplatser i stadens trängsel. Jag fortsätter min färd och kommer till hamngatan där grekerna samlat upp sig för morgon kaffe, fiskdoft från den nyfångade fisken och samtidigt fokus på de bildörrar som plötsligt slås upp. Vid den rosa byggnaden är jag väl framme vid vårt kontor. Charmen med en blandning av havet, morgonatmosfären, vinden i mitt hår (klyschigt, jag vet) och glädjen jag känner i kroppen när jag parkerar min cykel och kliver in med ett glatt Kalimera, får mig att njuta av att kliva upp varje morgon!
Välkommen till Zakynthos!