31/3 – söndag
Kära Dagboken!
Panik! Panik är vad jag känner. Sista dagen i denna lyxmetropol har kommit och den kommer tyvärr att ta slut när klockan slår över tolv. Jag må ha haft panik när jag lämnat Santorini men en helt annan känsla. Santorini vet jag är en plats som jag alltid kommer att återvända till oavsett för det är platsen i mitt hjärta och en plats som fick mig att må bra och vara levande. Dubai är en helt annan känsla. En plats där man kan leva ett liv, ett vanligt liv där man kan jobba, shoppa och få massa fina vänner och otroliga upplevelser. Ett kanske fantasi liv men ett liv där man kan leva som en vanlig människa. Dubai fastna i mitt hjärta och har intagit andra platsen. Paniken kom mestadels för att jag inte vet om jag någon gång kommer återvända. Vissa punkter drar mig tillbaka. Frågan är om jag kommer att komma över dom eller om de kommer finnas kvar en längre tid?
Mina väskor står nu fyllda på golvet, det enda som är kvar är att packa ner uniformen och min necessär. Det är återigen dags att lämna en plats som varit ens hem i 5-6 månader. Återigen dags att bege sig mot nya utmaningar. Återigen dags att bege sig till en ny plats som ska vara ens hem! Packa, resa, jobba, leva, njuta, älska, gråta, packa, resa….en stor del av en reseledares liv. Fördelar och nackdelar men i det hela en fantastisk upplevelse som man kommer ha med sig i sin livsryggsäck förevigt. Därför ångrar jag inte en sekund.
Men när man sitter här igen, kanske värre än tidigare, så kan man inte annat än att tänka; va fan håller jag på med….