….eller inte. I så fall i den goda perfekt mogna avokadon jag sitter och äter. Lite kär i Menorca också. Det beror nog på de underbara kor som betar runt på de torra färdig tröskade åkrarna, utegrisarna man hälsar på under sina löprundor eller bara den fantastiska atmosfären som flödar bland de smala gränderna. Men med de instängda 8 timmarna på kontoret och 2 timmarna i bilen varje dag så hinner man inte med så mycket annat. De senaste veckorna har det hänt lite mer än vanligt, både på arbete och privat. Arbetet flyter på och livet börjar sätta sina rötter. Man börjar lära känna lite lokalbefolkning. Roar sig lite mer än tidigare under säsongen, försöker ta alla tillfällen att åka till en av dessa vackra badvikar eller bara sitta på klipporna och käka bakis pizza.
Säsongen går fort, livet rinner iväg. Önskar man kunde trycka på stopp. Jag älskar livet jag lever men snart får även det få ett slut….hur nu det ska gå. Jag vill leva som det vore den sista och ta alla tillfällen jag kan att njuta. Sova kan man göra i graven. Men sen så är det även pengar som stoppar en.
I slutet på augusti och sen i september händer det mycket. Det är brorsans bröllop, sen semester till Santorini (snälla gud låt den bli av, I need my santo dose) och slutligen DM kickoff i Sverige. Jo men det blir en säsong till. Jag sökte tillbaka till överdrivna älskade och unika Dubai. Jag tog chansen och BARA sökte DM Dubai. Får jag det så är det meningen att jag ska fortsätta, får jag det inte så vore det ödet som skulle styra mig åt annat håll, men kanske ändå tillbaka till Dubai. Och jag fick det! Suuuuuper glad över det (började gråta av lättnad på kontoret faktiskt) och jag längtar som en galning!!!! Ska bli underbart och tjejerna som ska följa med mig verkar vara kanon. Två utav dem vet jag redan är det för det är Lisa som jag arbetar med nu och bästaste Louise som var i Dubai förra året! Hoppas säsongen blir så fantastiskt häftig som det bara kan bli i Dubai.
Idag är det lördag! Det är = utgång. Lite tradition är det. Menorca är en lugn ö men fasen vilket härligt partyställe det är! Vi går som vanligt till Jazzbah, där de som arbetar numera säger; känn er som hemma. Och det gör vi! det roliga med det stället är att man behöver inte känna att man alltid går dit, för alla andra gör det också. Så lördagar brukar sluta som alla andra lördagar. Klibbig, helt slut i benen, skorna i handen promenerandes i de smala gränderna på vägen hem tillsammans med min Lisa och dagsljuset som smyger sig in bland bebyggelsen. Klockan är 06.15 och livet känns väldigt lättsamt och man vet att man har en heldag på stranden fram för sig. Menorca I love you!
En av båtturerna i världens näst största naturhamn, Mahón, firande av jungfru Maria eller nåt liknande hehe
Jag och mitt lilla ”rådjur” en helt vanlig lördag kväll.
En av alla fiestor med stegrande hästar…..FANTASTISKA!!!
ps….bilderna är från mästerfotografen Lisa…jag tar ju fortfarande inte egna bilder…..;)