06:55 i går morse kom en kvinna in i trappuppgången på grev turegatan 18 där hon möttes av tjock rök. Brandkår & polis var snabbt på plats och slog sönder ytterportarna för att snabbt komma in. Efter en snabb observation insåg dem att det brann på plan två och slickade in rökdykare för att släcka branden, som man i efterhand upptäckt startat i badrummet av en hårtork efter att kvinnan lämnat lägenheten helt ovetande om vad som skulle ske, med sin sovande gubbe inne i sovrummet. Branden släcktes relativt snabbt med mannen hade redan hunnit skadats av brännskador och fördes kritiskt till sjukhus. Dem knackade på alla dörrar och fick ut folk ur lägenheterna. Men på våningen under branden var det ingen som öppnade så givetvis trodde dem att ingen var hemma så här i semestertider. Där inne under en pågående brand med full fart i hela huset av poliser och brandmän låg jag och sov i godan ro. Kvällen innan möttes jag av hög feber och en näsa som inte gick att få stopp på. Med en infektion i kroppen la jag mig och sov oroligt, vaknade kl 4 stängde alla fönster för att jag var iskall och somnade om, denna gången djupt. I nästan 1,5 timme låg jag och andades in den livsfarliga brandröken som snabbt spridit sig ner till våningen under och lagt sig som en sotig dimma i varje rum. 08:35 vaknar jag av att det bankar och skriker utanför dörren. Min första tanke är fara, någon vill in i vår lägenhet där jag är ensam och oförsvarbar. Rädd tassar jag upp i ett litet nattlinne och tittar genom nyckelhålet och ropar ”hallå?” ” Detta är brandkåren, öppna omedelbart” jag öppnar och in stormar unga snygga brandmän och en äldre gubbe som sträcker fram handen och hälsar med strikt röst, han kommer från något försäkringsbolag för husbränder och ber mig omedelbart lämna lägenheten och gå ut på gården. ” Ta på dig en morgonrock säger en av brandmännen” Dem konstaterar att lägenheten är rökfylld och att jag måste föras till sjukhus för att undersökas. Jag har svårt att avgöra om jag mår dåligt av röken eller av min infektion i kroppen. Väl inne i ambulansen får jag svårt att andas och får ligga på en sån där cool bår och andas ett ämne som skulle vidga mina broker i lungorna och få mig att andas klarare. Väl framme på sjukhuset får jag lägga mig i en säng och fortsätta andas det där ämnet som skulle få mitt hjärta att slå snabbare och göra mig skakig! Det stämde riktigt bra, jag kunde knappt gå på toa för att det där läskiga medlet verkade i min kropp. Jag fick byta om till en sjukhus klänning och fortsätta andas syrgas
Medan sjuksköterskan kom in och tog blodprov, jag som är spruträdd och lite skärrad av hela situationen började givetvis gråta… Vilken jävla morgon säger jag bara. Hela min lediga, soliga söndag blev förstörd pågrund av den där händelsen men den fick mig också att inse hur riskabelt livet är. ambulans kvinnan berättade för mig att på varje blodkropp sitter det syreceller och när man inandas den där farliga röken så dör dem en och en och tillslut somnar man in om man får i sig för mycket. Vilket innebär att om branden inte släkts i tid och spridit sig vidare i huset så hade jag kanske inte överlevt.
Nu hade vi tur att allt gick bra och att vi fick hjälp snabbt. Och Gud vilken service av både ambulans och på st Görans sjukhus! Jag blev behandlad som en liten prinsessa..
Idag hostar jag slem, har trånga luftvägar, feber och mår bara allmänt jäkligt. Sitter på tåget mot Katrineholm för att jobba, men jag är väldigt kritisk till att det ska gå. Det gör mig ledsen för jag sjukskriver mig inte, aldrig… Det finns inte med i min värld. Men idag säger min kropp att inga små lösfransar i världen är värd min hälsa.
