Godmorgon.
Nu har det gått en vecka sedan vi berättade för bla. mina föräldrar att de ska få ett barnbarn men som ej blev uppskattat. Är så jävla beaviken och ledsen. Gråter nästintill varje dag och drömmer mardrömmar, om det beror på det eller inte vet jag ej, känns dock så..
Jag önskar bara att dom kunde acceptera och bli glada för våran skull iallafall..
Jag är verkligen den lyckligaste i världen, jag har hittat min drömprins och vi väntar en liten Peanut. Vi har inte den bästa ekonomin men vi klarar oss och med lite fler prioriteringar så kommer allt bli kalas bra.
Det jag tycker är mest sorgligt är att min relation med mina föräldrar aldrig kommer bli som den en gång var. Det är nu bara stelt och jag hyser agg fast jag saknar dom så mycket. Vet inte vart jag ska bli av och hur det kommer bli.
En sak är jag dock väldigt beslutsam över och det är att jag kommer göra allt för min Peanut och min Jimmi.
/U.