Han är ingen människa, han är en djävul som bär en änglamask, en mask som är målad i de allra vackraste färger. Den lyser av godhet och omtänksamhet, den får dig att skratta, får dig att verka speciell. Man kan ej motstå att älska och avguda dess bärare.
Det är en täckmantel som ingen kan se igenom, en låst port ingen kan finna nyckeln till. Bara vi vet. Men dem har han i trans, de kan inte tala, han har rivit ut sanningen och fyllt dem med lögner. Men vi vet, vi vet ALLT, vi har sett honom.
Jag måste låtsas älska denna falska gud. Inte för att jag vill det, för att jag måste. Jag måste lita på den målade fasaden för att skydda dem, de jag verkligen älskar.
Masken kan blåsa bort när som helst och när djävulen säger hej är det jag som är lockbetet som distraherar vargen från fåren.
Ingen kan kan hjälpa. För då kommer stormen, stormen som blåser bort ängeln för gott. Och inte ens min starkaste sköld kan då blockera monstrets slag.
Jag är rädd. Jag vill inte mer, orkar inte, vill bara ge upp. Men jag är det enda de har, jag är skölden och leendet, den starka av de svaga.
Jag kommer hålla ängelns hand för då har djävulen en mindre att slå med. Jag kommer le mot dig, inte för att jag älskar dig, utan för att jag älskar dem. För jag lever hellre en lögn än att dö och låta dem skadas för sanningen. Så du onde, du som straffar den oskyldige, slå så hårt du vill. Jag kommer aldrig ge upp, jag kommer alltid stå i din väg.
Jag lever för att de inte ska dö.
Av: V