D\u00f6rren st\u00e4ngs med en sm\u00e4ll s\u00e5 v\u00e4ggarna vibrerar.
\nHon \u00e4r ensam, igen. Allt som finns kvar \u00e4r bilden honom och hans f\u00f6re detta s\u00e5 tr\u00f6stande leende. Det v\u00e4cker s\u00e5 m\u00e5nga minnen, s\u00e5 m\u00e5nga glada och lyckliga minnen fr\u00e5n d\u00e5 allt var perfekt.
\nHon kunde lika g\u00e4rna varit d\u00f6d, hennes blick \u00e4r alldeles tom och inte en k\u00e4nsla kan l\u00e4sas fr\u00e5n hennes slappa uttryck. Allt hon ser, allt hon t\u00e4nker p\u00e5 \u00e4r hanns ansikte.
\nHon har fortfarande kvar sitt glas och kramar det nu h\u00e5rt, som om det \u00e4r det enda som h\u00e5ller henne kvar i denna v\u00e4rld.
\nHon lutar en aning p\u00e5 huvudet, sl\u00e4pper sp\u00e4rren, och l\u00e5ter f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r tankarna fl\u00f6da. \u201dHan? Jag? Nej han, hanns fel.\u201d Konstaterar hon fortfarande fixerad p\u00e5 hans blick \u201dDu l\u00e4mnade mig.\u201d T\u00e4nker hon f\u00f6r sig sj\u00e4lv och detta sliter i hennes redan trasiga hj\u00e4rta.
\nEn t\u00e5r fuktar hennes kind och hennes l\u00e4pp b\u00f6rjar darra. \u201dUtan dig…\u201d B\u00f6rjar hon viskandes men avbryts av den pl\u00f6tsliga sorgen och den lilla t\u00e5ren ers\u00e4tts med en flod. \u00a0\u00a0 \u00a0\u201dF\u00f6rst dem. Och nu du. Du visste. Varf\u00f6r?\u201d Snyftar hon. Hela hennes kropp b\u00f6rjar skaka. Hon skriker och sl\u00e5r omkring sig. \u201dVarf\u00f6r! Varf\u00f6r l\u00e4mnade du mig?!\u201d
\nSedan, helt tv\u00e4rt slutar hon, d\u00e5 en galen tanke snabbt flyger f\u00f6rbi. Utan vidare kastar hon med all sin kraft sitt glas mot v\u00e4ggen. Som hon ber\u00e4knat tr\u00e4ffas tavlan, den far ner i golvet och splittras i tusen bitar.
\nHon sl\u00e4pper blicken fr\u00e5n portr\u00e4ttet, nu begravd under krossat glas och v\u00e4nder sig om.
\n\u201dDu var mitt allt. Jag visade dig det ingen annan f\u00e5tt se.\u201d S\u00e4ger hon tyst d\u00e5 hon l\u00e5ngsamt g\u00e5r \u00f6ver b\u00e4dden av glas.
\nDestinationen \u00e4r f\u00f6nstret, i vardagsrummet, d\u00e4r hon har utsikt \u00f6ver hela staden. Denna kv\u00e4ll blockeras dock vyn av ett skyfall men hon vet \u00e4nd\u00e5 precis vart hon ska s\u00f6ka. Genom regnet finner hon snabbt skuggan som l\u00e4mnar byggnaden.
\nDet blir \u00e4nnu en g\u00e5ng f\u00f6r mycket f\u00f6r hennes svaga sinne och en sista blick p\u00e5 den flyende gestalten blir avg\u00f6rande. Det djupt g\u00f6mda hatet gr\u00e4vs upp och gestaltas i ett litet, kr\u00f6kt leende.
\n\u201dDu l\u00e4mnade mig. Du kan fly men jag kommer hitta dig.\u201d Skriker hon h\u00f6gt d\u00e5 hennes blick desperat f\u00f6ljer den m\u00f6rka siluetten.
\nEtt h\u00f6gt, galet skratt l\u00e4mnar hennes l\u00e4ppar d\u00e5 hon b\u00f6jer sig ner och tar upp en stor glasbit. Hon kramar den tills eggen sk\u00e4r hennes hand, ignorerar sm\u00e4rtan fr\u00e5n det nu blodiga vapnet och g\u00e5r mot d\u00f6rren. \u201dDu skulle aldrig l\u00e4mnat mig!\u201d Fnittrar hon en sista g\u00e5ng innan hon tyst f\u00f6renas med regnet i m\u00f6rkret.<\/p>\n
<\/p>\n
Av: V<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
D\u00f6rren st\u00e4ngs med en sm\u00e4ll s\u00e5 v\u00e4ggarna vibrerar. Hon \u00e4r ensam, igen. Allt som finns kvar \u00e4r bilden honom och hans f\u00f6re detta s\u00e5 tr\u00f6stande leende. Det v\u00e4cker s\u00e5 m\u00e5nga minnen, s\u00e5 m\u00e5nga glada och lyckliga minnen fr\u00e5n d\u00e5 allt var perfekt. Hon kunde lika g\u00e4rna varit d\u00f6d, hennes blick \u00e4r alldeles tom och inte … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":9570,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-38","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserad"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/veee\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/38","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/veee\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/veee\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/veee\/wp-json\/wp\/v2\/users\/9570"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/veee\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=38"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/veee\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/38\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/veee\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=38"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/veee\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=38"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/veee\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=38"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}