Idag var en sorgens dag. Begravning. En nara van till oss vars mor ryckts bort, fick mig att tanka pa en artikel fran Rapport som jag laste senast igar fran en vans, van via fb.
Ni kanske laste den sjalva igar..? Om, ni inte gjorde det sa vill jag i korta drag skriva om denna notis. Den berorde mig och fick mig aterigen tanka pa hur viktigt det ar att vi alla lever vara liv, har och nu och genom oss sjalva och INTE genom nagon annan. Det svaraste som finns da tvasamheten ar nagot vi alla stravar efter (nastan alla, iallafall) & att kunna bara vara sig sjalv och hava sina egna asikter och tro pa det man sjalv vill och inte forblindas utav nagon annans forvantningar pa en.
En sjukskoterska i Australien vid namn Bronnie, som hade arbetat ett antal ar inom den palliativa sjukvarden borjade efter alla dessa samtal med sina doende patienter, fora anteckningar som slutligen blev en bok. Efter att sett deras anger och lyssnat atskilligt pa hennes patienters djupa eftertankar fick det henne viljan att skriva ”The top five regrets of the dying ”.
Det vanligaste manniskan angrade var att de levt sin liv genom andra. Att de ej vagat leva som de ville. De hade alltsa levt efter andras forvantningar pa dem.
Det nast vanliga var och vanligaste bland mannen var att de angrade att de arbetat sa hart och mycket.
Tredje misstaget som de ansag sig ha missat fran sina liv var, modet att kunna uttrycka sina kanslor. Man holl inne med sina kanslor for att halla sams med andra mannsikor i sitt liv. Pga detta sa blev kontentan utav det hela att man levde ett ganska mediokert leverne och man utvecklades aldrig sasom man kanske velat.
Nummer, 4a pa listan var att man ej hallit kontakten med sina vanner. Manga hade blivit sa upptagna utav sina egna liv att man nu nar man hade nagra veckor kvar att leva angrade sig djupt och saknade sina vanner. Mojligheten att da soka upp dem var svar och kranglig medans de ljuva minnena av de vanskapliga banden kandes hoppfullt nara i deras hjarta&hjarna…. En langtan att aterse deras vanner igen fyllde dem med hopp.
Det sista var att man ej tillatit sig sjalv att vara LYCKLIG!
Som, Bronnie skriver; Manga inser allt forsent i livet att LYCKA AR ETT VAL !!!
