Sverige, kara Sverige
Ibland blir jag less pa att forklara for mitt hjarta vilka som sjong i Beatles, vem Sienna Miller ar, att Queen var en kand rock/pop grupp. Att Stevie Wonder inte ar en vit kvinna. Att de kvallar som jag vill se en trivsam movie sa skall det brakas, om vi skall lyssna till en italiensk Harrison Ford eller om han far forbli i vanlig ordning talandes pa engelska. Har haft mycket svart att forsta att om man talar flytande engelska, vilket mitt hjarta gor samt skriver annu battre pa engelska an vad han talar och sedan att de skall behovas diskuteras om varfor vi inte skulle lyssna pa original sprak? Allvarligt.
Nu har jag borjat kompromissa, nu har jag borjat att forsta att generation efter generation har inte ens vet vad subtitles ar. Att nar hjartat sager sig fa ont i huvudet utav en text pa TV-rutan sa har jag borjat forsta att vid 32ars alder, kanske det inte ar sa latt att folja texraden nedanfor, Harry F’s knaskalar…. De ar inte vana. De har vaxt upp med att ALLT ar dubbat. Alla Harrison’s, Jolie’s, Cruise’s talas av samma italienska person. Man har har sin egna Pitt talande italienska rost, detta ar komiskt gulligt! Har behover inte ens var Kristina Luuk, David Letterman- talkshowfrasse kunna tala engelska for att valkomna in amerikanska, engelska eller andra landers primadonnor, sangare, skadisar eller annat folk. Har star det aldrig hos din rekryterare, krav engelska…hahahah!
Tank, vilken tid och pengar de skulle spara pa att inte behova den dar tolken vid varje TV sandning som ar live. Harom veckan sa var det en sadan har live sandning i en liknade studio uppsattning som, typ Luuk. Denna modellande skadespelerska som var fran NY, blev intervjuad utav italienska Luuk och efter varje mening hon hade talat sa tolkades det till italienska och sedan svarade han, och da sa tolkades det till henne pa engelska. Wow, vilket talamod att ens stiga in i den dar studion och paborja sin tolkningsresa….
I fredags sa skrev jag pa min wall pa fb om att jag var less att alltid behova forklara for mitt hjarta vilka de var, och vem som sjong i den gruppen. Ok, nu ar detta inget varldsligt problem utan detta var skrivit skamtsamt fast med viss forundran hur de kan helt sonika inte veta eller visa intresse, som i detta fallet var musik i varlden
Christian Westling kommenterade nagot som jag vill lyfta fram i min blogg och som vi borde tanka over mera hemma i Sverige. Vi borde vara stoltare an vad vi ar i Svedala som de patriotiska italienarna eller fransmannen ar. Jag haller med Christian i att vi har tappat var fosterlandskarlek och agnar oss mera at att lara oss sa mycket om allt annat an att varna om vart land sa som den stolte italienaren gor. De tanker forst och framst pa att de vill bevara den fantastiska kulturen och den fenomenala historia som de besitter i Italien. Varfor gor vi inte detsamma i Sverige? Varfor kan/far vi inte vara stolta utan att kallas rasister?
Christians kommentar till mitt inlagg pa fb:
Som vanligt så tycker jag annorlunda än tyckarmaffian och kommer säga att jag tycker det är charmigt.
Det finns få saker som är så patetiska med mitt älskade folk att vi ska vara så förbenat upplysta och ha koll på precis hela världen.
Samtidigt hittar vi inte när vi kommer utanför vår egen hemkommun.
Jag känner många, många människor som kan allt om andra länders häftiga städer, pittoreska byar och kulturperosnligheter, men vet inte om Jönköping ligger söder eller norr om Stockholm.
Det hela manifesterades väl bäst av Olof Palme som visste allt om latinamerikansk internpolitik men kunde inte svara på priset på en liter mjölk i Sverige…
Att italienarna och fransmännen helt sonika skiter i allt utanför deras land är måhända en smula trångsynt, men får jag välja mellan det och motsatsen så tar jag helt klart det förstnämnda.
Oikofobi (hatet för det egna) är en cancersvult på samhället och ingenstans är detta värre än i Sverige.
Man måste ha koll på allt som sker, överallt, hela tiden, annars är man dum i huvudet.
Men berättar jag om svensk historia, om svenska myter och legender, då anses jag udda.
Hur är Zeus och Athena häftigare än Oden och Freja?
Hur är valfri kontinental storstad bättre/vackrare än Stockholm?
Vad i hela världen slår Stockholms eller Höga Kustens skärgård? För att inte tala om Ålands?
Nej, det är dags att vi lär av våra central och sydeuropeiska bröder och systrar.
Dessa har en enorm stolthet över sitt hemland, sin kultur och sin historia.
200 år framåt så kommer svenskar knappt kunna läsa Strindberg eller ha en aning om vad historia är, men italienarna kommer kunna läsa Dante och veta vad ”Et tu, Brute?” betyder.
Detta är, om vi inte gör något åt det. Nu!
Tack, for detta fantastiska tank, och framforallt paminnelse.
