Magiskt. Ingen utav oss lekte en katt&ratta lek. Inte som ”jobbiga” svenska man som maste, leka lite innan de svarar en vecka senare eller nagon annan sjukt-daligt-sjalvfortroende-dynga-de kan-hitta-pa. Vad ar det for nagot, egentligen? Gillar man nagon, och har fattat tycke om nagon, sa why sit and wait??? Han skrev alltid pa bestamda tider till mig pa sin andra telefon ( ni vet val att Italienare alltid har en 2-3st mobiler for att skriva till sina alskarinnor ) . Sedan kanske den ej ar bra fast da far man vara en vaken svenska, och ligga ofta, da haller de sig till en….hihihi! Assa, problemet ar ju att folket ligger ju aldrig har, sa vad gora…. Gora slut, saklart. Fast nar familjerna ar involverade i varandra med diverse affarer sa valjer italienarna att vara otrogna istallet for att bryta upp, och sara. De har liksom ej kommit pa att de sarar mera efterat nar deras otrohet flamtar i nacken pa dem…hahaha! ( idioter, de oxa ) .
Jag litade pa honom vid forsta ogonkast, och min intuition skulle visa sig att jag hade helt ratt.
For honom var det redan bestamt att han skulle aka pa semester med hans davarande flickvan i 3veckor, forst till Mykonos och sedan till ”sommarstugan” i Sardinien. Sjalv akte jag till Istanbul i en vecka med Cristina, och partajade loss.
Under den veckan i Istanbul, sa fick jag mail svar fran passionen, att min biljett var bokad till Milano under den sista helgen i augusti. Alltsa, sa hade han sagt till sin davarande att han var tvungen att aka tidigare fran ” sommarstugan” da hans van som bor, och har hotell verksamhet i Grado ( en o utanfor Italien ) behovde hans hjalp under den sista helgen i augusti. Till saken hor den att froken davarande har en annu fetare ”sommarstuga” granne med Berlusconi pa Sardinien. Sa hon kunde nog bara krypa hem till sin big la famiglia och andas ut.
Dagarna innan jag skulle aka till Milano var bara mardrommar for mig. Vad skulle jag ta med mig? Hur skulle jag kla mig? Hur manga skor skulle jag hava med mig? Vart skulle vi bo? Var det i Milano? Vad skulle vi kunna tankas prata om? Kunde jag tillracklig engelska? Hur lange hade de varit ihop? Kunde detta bli nagot mera langvarigt?
Jag ar ju en envis stenbocks kvinna som ALDRIG ens skulle komma pa tanken att fraga; De 5 forsta fragorna ovan – som ar egentligen ar helt naturliga att fraga. ALDRIG i livet for mig. Jag vill vara cool, och klara mig sjalv… jag vill hava intuition. Aven om detta at upp mig inombords.
Jag skakade av nevositet. Jag kunde ej sova pa en vecka. Jamen, tank ER att jag hade ALDRIG talat med passionen under en manad??????!!!! Sist jag talade med honom var nar vi sade hej da, nar han lamnade mig vid var lagenhet i Cannes, en manad innan.
Vi hade alltsa under en manad endast haft mail kontakt, och sms kontakt. Meterlanga sadana 🙂
Dagen D kom. Av min davarande vaninna Therese hade jag varit tvungen att aka och hamta lugnande tabletter. Jag var sa illa tvungen. Jag hyperventilerade. Jag tog 2 och bestallde in en flaska champagne (mini ”sorg” ) under flighten. Hyperventilerade fortfarande. Tankar, som; ” Tank, om vi inte har nagot att tala om? ”
” Tank, om jag blir valdtagen? ”
” Vad, faaaaaan haller jag pa med, han har ju en kvinna…..faaaan, Vero ” !
Jag var kladd som Audrey Hepburn, nar hon skulle in och ata fukost at Tiffanys 🙂 Klanningen var trekvartslang i svagt aprikos. Knappar fran the top til the end, och sa var den svagt utsvangd. En typ, av elegant kappklanning, fattades bara silkeshandskar till…hahah. Nja, kanske lite kinky.. Hoga cremefargade pumps och vackra smaragd fargade smycken var oxa de pa plats pa min magra kropp. Kande mig snyggare an nagonsin. Haret var svagt brunt.
Under flighten hade jag stora problem, over en idiot till italienare som satt och kommenterade alla annonser med mode i min inkopta Vogue. Han satt bokstavligen och berattade vilka brands som var italienska, och vilka som var franska… (?) !
Sedan; ” Kan jag skjutsa dig nagonstans nar vi kommer fram? ”
Jag; ” Nej, tack. ”
Jag forklarade att jag skulle mota en man dar pa flygplatsen och jag visste inte riktigt vart vi skulle sedan. Han trodde val formodligen att jag var en lyx prostituerad, han med 🙂 !
Sedan kom den varsta fragan; ” Vilken bil kor han? ” Fragade idioten. ” Ingen aning, och som jag sade tidigare, sa ar det forsta gangen jag traffar honom.” Svarade jag.
Tror verkligen idioten att jag skulle fraga vilken bil han skulle komma med? Hahahah, gor lyx prostituerade det? Sa har 3 ar senare, sa har jag fattat att man som kvinna inte berattar for okanda manniskor, sanningen. Fast, jag ar sadan. Jag berattar oftast ALLTID sanningen. Folk ar bara inte vana med det 🙁
Svaret som jag fick av idioten var; ” Jag hoppas han kommer med sin Ferrari, for en sadan har jag. ” Vid detta laget hjalpte inget utav mina lugnande tabletter eller champagnen som jag hade hinkat i mig. Jakla dare.
……. Vad skulle handa nar jag kom fram?
Under denna tidpunkt sag man ut sa har:) Detta foto ihop med Valentina Vallgren.
Fick oxa lana den vackra klanningen utav henne nar jag flog till Milano.
