← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
i ärlighetens namn by Vero

Skurkar kommer vi alla att vara nagon gang i livet. Vissa forblir.

Man kan val sammanfatta laget sa har enligt mig att har man for mycket makt, status och inflytande, och med det kommer pengar rikedom sa kan man i dagens samhalle ”nastan” gora vad man vill och det oftast pa bekostnad utav andras manniskors liv. Man ar helt enkelt i symbios med sin egna egoism.

Jag har for nagra timmar sedan avslutat Daniel Webbs bok Livvakten, vagen till monarkin. Ett tag var jag minst sagt forbannad. Ett tag satt jag och skrattade hogt over hur sma inombords dessa manniskor ar, som tror sig vara lite ”finare” an andra… & att man da har nagon sorts fortur att komma undan samhallets normer och plikter. De sakallade kungens vanner. De borde ju ta och samla ihop sina pengar, och kora ihop sig for en kvallskurs i retorik hosten ar 2012. Forstar ej vad det ar som ar, sa svart att nar man star dar med skagget i brevladan att saga: Ja, forlat jag gjorde detta pga att ……blala blablaaa…

Ar man en fd skurk som Herr Webb var, sa ter det sig mera sanningsenligt att tro pa honom i detta fallet. Vad skulle han vinna pa att ljuga? For ER alla som last, Den motvillige monarken maste ni bara lasa Daniels bok. Har far man en verklig insikt hur det ar i den undre varlden, och ofvre varlden. Skillnaden ar lika liten sinsemellan dem at vara skurk i ”farligare” kretsar som skurk i ” finare” kretsar, som om att Victoria Beckham plotsligt hade gatt upptill 60kg i veckan.

Snacka om att vissa av dessa korrpulenta herrar garna vill se sig som offer. Vad er det inom oss som sa ofta vill ge andra skulden? Nar allting ar sa uppenbart. Folk som soker och forsoker finna fel  hos andra. Om bara han hade gjort sa… Jo, det ar manniskans ego.

Jag lever i en skurkig varld. Jag lever i Italien. Har ar det vardagsmat att hjalpa varandra,som det kallas har, dvs tjanster och gentjanster. Har finns alltid svarta pengar. Har kan jag saga med 98% att nagon i detta landet som medborgare nagon gang tagit emot svarta pengar, kvinna, man, ungdom – gammal som ung. Det ar sanningen.

Alla har vi nagon gang varit skurkiga, tror jag. Stulit en penna fran sitt arbete till storre ting. Lurat staten pa pengar, kanske ej stora summor fast, anda. Andrat lite i deklarationer eller lagt pa nagra dagar pa sin arbetsloshetsrapport, da man arbetat.

”Att uppfatta illusioner som sanna ar alltid forsvagande.

Att se sanningen ar alltid kraftgivande, sa aven att sta for den ”

/Kay Pollak

Att sta for sanningen ar mod, nar man ar i blasvader. Arlighet varar langst. Tillbaka till var kare kung sa kan man bara saga, och be att han fatt nya radgivare. For han borde statt for sin handling. Jag gillar kunghuset, och vad han gor nar han ar privat ar upp till han och hans Silvia med familj. Daremot att ha nagot som helst samrore med Porr-Lasse ar riktigt vidrigt om det nu ar sanningen. Hans brottsregister som kan lasas i Webbs bok med aven fotograferade utdrag fran polismyndigheten i Stockholm, var inte de mest trevligaste utdragen att lasa. & det vred sig riktigt ordentligt i magen nar jag tror mig sjalv ha umgatt med honom en natt i marbella ar 2000. Mitt ex var namligen god van med vissa som jag vet hade samrore med denna Porr-Lasse som han kallas for. Detta forstod jag nu efter jag last denna bok. Inga namn namnda. Sjalvklart, sa visste jag ingenting, alla som visste holl kaft eller sa lagger man inga varderingar i det. Han bjod ju flott!

Dar rikedom och makt finns, dar finns oxa skurkve. ”Fina-skurken” eller ” farlige-skurken” ! Bagge tva av samma skrot och korn. Det enda jag kan saga ar att jag slits mellan att vara forbannad, och vara skrattnodig, efter att last om dessa herrar i ofvre varlden. Ja, Herr Webb har gjort mycket dumt han med, fast nu har han statt for sina handlingar, och varit sanningsenlig gentemot sig sjalv, och de som ar intresserade att veta, just sanningen. Sedan ar det upptill var och en att tro pa vem man vill.

”Vi ar alla fodda fullstandigt gudomliga.

Nagonstans pa vagen har en del av oss forlorat var tro pa det”

/Kay Pollak