Vilken tur jag har!!!

Lycka ar att komma hem efter en underbar semester. En manad hitan & ditan racker, kan jag lova. Till sist blir man sa lat sa att ens ta sig till baten, solstol eller sang. Det ar for mycket begart. Den varsta ar anda att varje eviga dag smorja in sig med solcremer, hatar att vara kladdig, Forresten den varsta ar att ”fixa” sig for en utekvall. De forsta 10ggr ar roliga, sedan vill man krakas over att ta pa sig de dar hoga klackarna igen for att bege sig ut i natten.

Nu skall jag PW varje dag, skippa kott i minst 5dagar ( far se hur det gar, jag alskar kott.) ingen alkohol till atminstone lordag 🙂 ! Sotsaker ater jag anda inte, gudskelov. & detta for att jag maste rensa min kropp, ej for viktproblem. Fast det visst ni redan, eller hur?

Vill skicka massa pussar och kramar till alla som gjort denna semester oforglomlig for mig. Speciellt min Leonardo som alltid tar med mig pa massa olika aventyr, dar jag far upptacka en ny bit utav varlden och far nojet att lara kanna nya trevliga manniskor. & varfor tackar jag, da pa svenska? Jo, har hort att jag har ett gang som varje dag translejtar mina blogginlagg fran svenska till italienska. Hoppas det ar mina underbart snalla vanner har i Italia. Vad tror ni? Hahahahah. Sjalvklart ar det sa!

Lejoninnan & Passionen redo att aka till San Pantaleo – kanske Sardiniens mysigast by.

I en sadan har butik handlar man sin olivolja och anda godsaker. Saklart svart att hitta hemma helst om man bor pa mindre ort. De storre staderna bor definitivt ha en typisk italiensk/fransk/grekisk delikatess butik dar ni handlar fin olja.

Lilla torget – San Pantaleo.

Allt stod verkligen i blom denna afton. Man vill aldrig ga hem harifran, det ar sa mysigt att dricka sin apero, njuta utav sin omgivelse och alla glad manniskor.

Simonetta, Giacomo & Leonardo

Det andra fantastiska stallet ar min favvo restaurang upp i bergen. Sa efter apero sa tar man bilen och kor en bit uppat och in i skogen. Har vill jag  bo. Man kommer framtill en ladugard, dar ett par har sitt stenhus som de inrett som restaurang. Pa sommaren sa vill man sjalvklart sitta utomhus, vilket ni ser att vi gor. Bakom oss gamla hoga stora olivtrad, de olivtrad med sma sma oliver pa.

Som att komma hem till en bondefamilj. Far mig att minnas mina barndomens dagar hemma hos min morfar & mormors bondgard.

Specialiteten att ata ar 7veckors spadgris. Har ater man via en set-meny, vilket menas med att alla ater exakt samma mat. Sallad, pasta, spadgris, efterratt, mirto ( stark likor som ar bra for matsmaltningen) rott vin i karaff. Riktigt bra pris oxa. & ni vet i Italia kan man fraga efter mera past eller gris om sa onskas – de ar inte lojliga och giriga som hemma i Sverige dar du kommer att betala extra kostnad for det….. Maten ar ditt levebrod, och det kan givas generost.

Vilken tur jag har som far uppleva sa himla mycket skoj ! Jag skulle kunna do imorgon, och kanna mig helnojd.

Jag tror ju som Leonardos pappas tjanstefolk – pa ett nytt liv#buddhismen.