Intressant hur ens familj kan tro sig hava ratten att ”tycka” till om ens liv, eller annu varre ”klanka” ned pa ens liv? Tank, varfor t-y-c-k-e-r-man aldrig till pa skarpen om sina vanner? Varfor ar man mera respektfull mot dem? Jag t-y-c-k-e-r vissa saker. Jag tycker att det vore toppen om man kunde anpassa sig, och kunna ga ifran vissa rutiner nar man kommer till ett annat land, helst nar det galler nagra dagar. Det far jag namligen gora nar jag kommer hem till Sverige. Jag t-y-c-k-e-r- oxa da massa saker fast jag fordommer inte andras rutiner och ”klankar” ned pa andras vanor.
Da jag under de senaste aren lyckats visa mig sarbar och beratta vad som gor mig ledsen och sarad, visa mina svagheter, sa kanns det allt for enkelt for ”vissa” att helt enkelt utnyttja detta. Jag har gjort mangder utav misstag i mitt liv, fast jag kan oxa tala om dem, och det till min familj, samt vissa vanner.
Jag ar en person med starka asikter som jag garna talar vitt och brett om. Jag t-y-c-k-e-r om saker och ting. Jag gar inte till personangrepp, utan jag forklarar hur jag ser pa saker och ting, och vad som ”sarar” mig i forhallande till min partner eller familj. I var familj har vi aldrig talat om kanslor, vilket da nu pa senare ar blir en chock nar nagon visar sig sarbar, och garna berattar om man blir ledsen, sarad eller besviken – den personen ar jag.
Att attackera andra manniskor med harda ord, att forlojliga, att anta saker om en annan manniska,vara ironisk, bara for att man oppnat upp sig och talat om sina egna svagheter det ar for mig att man forsoker ”hoja sig sjalv”, och forminska den som oppnat upp sig, vare sig den vill eller inte. & i slutandan sa skadar man sig sjalv ( alltsa den som fordommer andra) . Vissa tror att detta ar att ”hjalpa” nagon annan, att alltid vara rak, och arlig med harda ord. Detta kan manga ganger sara manniskor. Man kanske inte alls far det dar uppvaknandet som den andre tror att man skall fangas upp utav. Tank om det ar tvartom? Aterigen nar man blir attackerad, sa fungerar jag iallafall sa att jag slar bakut.
Ingen kan nagonsin ta bort den kanslan som man har och hur man kanner. Ingen skall behova sitta och lyssna pa dommande ord fran nagon annan. Helst vill man forsvara sig sjalv….skrika hemska saker tillbaka. Fast jag ar storre an sa – jag blev ledsen, och jag kan forlata, fast glomma kommer att ta tid. Har fortfarande inte glomt for 2ar sedan nar min mormor dog, vad som hande.
Jag star for mina handlingar, och forsoker idag gora bra ifran mig mot vissa i min familj, fast det kanns svart vissa ganger. Daremot kan jag inte leva nagon annans lyckliga familjeliv som denne tror ar, den lyckan att leva i harmoni & perfection. Det kanske ar det for dem, fast jag kanske vill valja nagot annat(?) Jag ar min egna person.
Det finns bade omedvetna och medvetna kanslor hos manga. Vissa har alldeles for latt med konsten att lyckas overfora sina egna kanslor till de personer som vagar visa sina svagheter. Att visa svaghet ar en form av styrka icke att forglomma.
Jag tog min familj for given enda tills for 3,5 ar sedan. De satte stopp for det. Vilket var bra.
Vilket gjorde mig till en battre person. Idag ar jag min egen.
