Jag är snäll, glad och fõljsam. FAST – igår kvall efter opera middagen nãr vi alla njutit utav god mat och musik och jag var på vãg att ”packa” in mina såkallade får som jag kallar dem(vissa är riktiga får…bããã… de som ar ivriga nar de skall pa bussen och måste hålla sig till samlad flock och gärna måste trãngas in samtidigt i bussen. Andra ãr långsammare än T Flinck, så de är oxa rätt besvãrliga, förutom att inte nämna alla som skall röka stup i ett) så jag fick ett spel pa dessa ” får-fyllisar”. Allvarligt talat, vuxna manniskor som ar dyngraka, som ej fattar nar de fått nog, de som kliver pa bussen med ett vin glas som de likt en skandinav ” fyllt upp till kant” och gãrna över (???)
Man ãr så snål, sã man kan ej förmana sig att lamna sitt vin pa bordet, utan måste medtaga glaset i bussen. Asså, italienarna bara häpnar nãr vi guider maste springa tillbaka med halvfulla vinglas tillbaka till ristoranten. Man fattar att vi har ett sådant rykte som vi har angående våra alkoholvanor. Sorgligt.
Jag fick iallafall nog. Tog mikrofonen och den mannen fick sig en riktig avhyvling kan jag lova, då jag trots mitt gripande med bägge hãnderna fõrsokte fa stygga fåret, att lamna fylla-upp-ett-vin-glas-till-kant utanfor bussen. Stygga fåret vägrade. Så, inte en meter bestämde jag mig fõr att rulla bussen, om inte vederbõrande får kom fram med glaset till mig. Han kom fram, han fick skämmas – alla buade. Snacka om obefintlig respekt gentemot alla andra i gruppen. Idag han har ej vågat kasta en blick mot mig nãr jag visat alla Milano – ModetsMecka.
Note/ foto – Jag och min kollega Max inne i La Scala, vãrldens mest berömde operahus. Jag speglar mig inne i en utav de fantastiska salongerna innan man träder in i själva teatern dar t om självaste Pavarotti en gang, blivit utbuad.
Posted with WordPress for BlackBerry.