Min sjalviskhet har dessutom givit mig denna lordag en skrytsam framtoning. Tanka sig vad uppskattad man kan vara bland sina klienter. Har tappat rakningen over hur manga kramar, lovord for min historia kunskap, omtanksamhet, hur glad jag ar, vilken humor och hur vackert jag sjunger pa bagge 3 spraken. Underbara skandinaviska manniskor, som kan verka kyliga och en aning hogdragna fran allra forsta borjan, fast som sedan efter nagon dag sakta tinas upp.
Sista kvallen ar de beredda pa att bjuda upp till dans, beratta om sin livskris, skalla ut mig over hur fasligt usel den italienska maten var, hur lite vin man fick till middagen dar vinet ingar. ” Ja, mina vanner vi fyller ej upp till kant har. Har ni ej uppfattat att Italien efter 4dagar INTE ar som hemma i Sverige?”
Vissa hade inte det. Vissa satt innerligt och hoppades att brunsasen skulle svepas in mot sin nakna biff, att vin flaskan pa bordet skulle delas pa 2personer, and det var ” besvarligt ” att ata sa mycket pasta, och sa manga maltider ( nagon som missat att pastan ar kultur i vart Italia, att alla de 4ratterna ingick i deras pris som de betalade…hahahah) and so on. Mitt upp i allt detta sa, kan jag bara saga och det blir mera tydligt for mig hur alla dessa manniskorna ( medelaldern pa klienterna ar runt 60ar) kommer fran ett Sverige dar de antingen sjalva har varit med att bygga upp samhallet, eller iallafall deras foraldrar. De byggde upp Sverige pa ett satt som blev organiserat, precist med regler och rutiner – ett utav varldens basta valfardsamhallen att leva i. Ett helt fantastiskt land – SVERIGE ! Alla hjalptes at att bygga ett land i mangt och mycket i perfektion. I den bemarkelsen det VI tycker ar perfektion i vara ogon. For vad ar perfektion? For oss nordbor ar det INTE levnadsstandarden i Bella Italia.
Sjalvklart har vi aven en perfektion i Italien, och da nar det galler skonhet, och alla de kulturarven som vi har, alla det bevarade parlorna sasom svenskarna snart ej med stolthet vagar namna i sitt egna Sverige (?)! Mangfald, skall det ju vara hemma i Svedala. Det torde vara tydligare att man borde sluta klaga, och se hur stor skillnad det ar att leva har i Italien. Efter att jag berattat i 2timmar pa bussen om de sociala forhallandena och mafian, da brukar det ga upp ett ljus for de flesta hur bra man har det hemma i Sverige. Helst i det avseendet da jag berattar om hur infiltrerat mafian ar i samhallet, och att det ar en del av vart samhalle, och likt en cancer svulst som manga forsoker att bearbeta bort, fast som sedan ”pluppar” upp nagon annanstans. & det sorgliga ar att manga drar fordel utav detta fenomen i mafiosi, for det har blivit en del utav vardagen, aven om det inte ar nagot som italienarna ar stolta over.
Jag har efter denna sasong fatt mera overseende att svenskarna ar gnalliga, bortskamda och skall hava allting efter sitt vanliga levnadssatt ( eller sa vill man envist pavisa hur bra de har det, minsann i Sverige). Nu vet jag och min kollega svaret pa varfor vi svenskar ar gnalliga, och alla andra negativa superlativ som vi maste lyssna pa. De har byggt upp varldens basta land. Grattis sager VI. Verkligen nagot som VI alla skall vara stolta over.
Denna skrift fran en utav mina klienter fann jag via fb. Tank, sa viktigt det ar att ALLTID gora sitt allra basta, och ge det lilla extra. Aven nu om inte Lasse foljde med mig pa hela min tour sa gjorde jag ett intryck som jag med stolthet ar glad over. TACK, Lasse!
Blått och gult är det även denna torsdag i Verona och, som alltid, visar sig världen vara liten.
Jag tillhör ”Grupp B” och har därmed tur att få Veronica som gruppens reseledare. En beläst, uppdaterad, välsjungande, vänlig och totalt ostressad blondin som också berättar att hon är från Umeå.
Jag kan ju naturligtvis inte hålla käften så plötsligt frågar jag henne:
”Är det så att alla i Umeå känner varann?”
”Självklart”, svarar hon.
”OK. Känner du då till exempel till någon Anders Bengtsson?”, fortsätter jag.
”Hockey-Anders? Oh, ja! Min lillasyster Sandra är bästis med Frida, Birgittas dotter. Ja, Birgitta som är särbo med Anders…”.
Samma Frida, Birgitta och Anders som jag åt en längre middag och drack ett antal bira med i fredagsträngseln på Lottas i Umeå förra vintern.
Nog är världen allt bra liten ibland.
/ Lasse Sandlin svensk sportjournalist vid Aftonbladet.
Att lasa hur en utav mina klienter uppfattar mig, och vart rese arrangemang finner jag mycket intressant. Sjalvklart ar det inte bara rosor och grona skogar, vi fick oxa konstruktiv kritik utav Lasse.
Perfekt, for da vet VI hur man kan gora vara resor annu battre. Sjalvklart kan vi inte tillfredstalla alla manniskor. Vi kan finslipa lite pa vara guldkorn till nasta sasong.
& ett ”smutsigt” foto pa hur det bla-gula Sverige, och dess ha begar ar ”hemma” i form av jakten efter materialismen…… & har i Italien sa vaxer klyftorna mellan fattiga och rika. Medelklassen kan snart vara ett minne blott har….. *SORG* ……
Gnallspikar!!!