Att florta. Jag kan inte florta. Ingen aning hur man bar sig at. Ar ingen flortig typ. Behover inte florta. Nar jag varit ute efter en karl, sa kikar man in dess fenomen som man upptackt, sedan gora man nagra enkla snabba moves, och sa startar genaste jakten. Detta spelet med att florta, langa sensuella blickar, fixa med haret, suga pa sin underlapp mm – Inte min gebit.
Jag har insett att jag eventuellt skrammer ivag karlarna. Skont. Allra helst nar man bor i Italien, da de alltfor ofta kommer i flock. Jag ar ju ingen girlie typ, som star och amar mig brevid en bar disk, och haller blicken langre an nodvandigt. Detta som ar valdigt vanligt har i Italien. Det skall vara ett spel mellan man & kvinna. Nu ar det ju sa att for dem ar jag ju naturligtvis exotisk med min langd, mitt blonda har, och blaa ogon, sa da har de annu mera behov av att komma fram och snackelisnacka. Visst ar det smickrande. Fast mestadels finner jag det besvarligt, helst nar de forvantar sig att man skall vara trevlig tillbaka. Man skall alltid vara trevlig, nar folk ar trevlig tillbaka nattutvis, fast da galler det att ratt snabbt satta ribban, att man EJ ar intresserad over att snackelisnacka. For an om de ar en italienska de flortar med, och hon misstycker att tala med vederborande, sa skall man vara trevlig och smickrande ”lite” flortig tillbaka, vare sig man vill eller inte.
Man kan saga att JAG ar lite mera direkt.
Var och halsade pa min kollega Sarah igar. Hon bor i en narliggande stad som heter Treviso. Vi hamnade pa en liten bar och tog oss en liten apero. Da efter ett tag det kommer ut en man som, borjar tala pa sin trevisianska dialekt till mig. Han skulle bara komma ut och beratta att det satt 2 vackra flickor darute ( vilka var vi) och att han var tvungen att komma ut och tala lite med oss. & att den blonda som hade varit inne och betalat ( vilken var jag ) hade varit sa annorlunda, da han och hans vanner hade suttit dar inne, och talat och velat fa kontakt med mig. Da jag inte hade svarat, och inte ens vant mig om, sa hade de undrat, om jag kanske tog illa upp. Sa da hade denna man bestamt sig for att komma ut och beratta detta for oss (?) !
” Vad snallt utav dig, unge herre. For jag horde inte ens ert grymtande efter mig, i den nasta tomma baren 🙂 ”
De ar sa vagade ” nothing to lose” dessa man har i landet. Aldrig skulle val en svensk herre, vaga komma fram och saga sa har(?) ! Det kan verka lojligt, fast det ar verkligen strongt, och pa ett satt valdigt charmigt. Om man naturligtvis gor det med finess.
Min fantastiskt roliga, ironiska kollega och chefs assistent Sarah. Hennes hund Ettore 9manader var sa himla gullig. Om jag nu skulle borja gilla hundar, sa skulle jag kunna tanka mig en sadan har liten klump. Verkligen en liten tuffing.
Pa vagen hem med taget tillbaka till Padova, hander foljande: En man kliver pa taget, satter sig mittemot mig. Han ar val i 50-ars aldern. Han kan inte sluta stirra. Efter ett tag blir det lite outhardigt. Sjalvklart, skall han kliva utav pa samma stalle som mig… ” fasiken oxa.” Vad hander? Jo, sjalvklart, sa borjar han fraga fragor…. Jag latsas kika efter min telefon, for jag vet att nar han far syn pa mig sa borjas det. Efter en mening sa kikar jag upp och sager: ” Oh, Excuse me signore, but are you talking to me???”
Alltid lika roligt att se, om de da kan engelska eller om de fortsatter tala till mig pa italienska. Han fortsatte pa italienska. En bra bit pa perrongen ned mot den vantande taxin som jag slangde mig i, som skulle ta mig mot det sista apero stallet.
De ar sa lustiga. Helt oforargligt, oforstandiga, och sa fortjusande i innerligt behov att fa en bekraftelse, en pratstund med for dem en attraktiv kvinna. & DET, det inte vet ar att jag var exakt likadan fast i Sverige. Jag tog initiativet. ” TIHI ”