Nar man traffat en person ett antal ggr, sa vet man i stor satt hur denna funkar. Eller hur? Man vet om den ar i behov ensamhet, om den behover mera karlek an vad man sjalv ar i behov utav. Om denna person har svart att uttrycka sig, om denna person gillar att bli bekraftad, om denna person ar kanslig.
En fundering. Jag tycker att jag sjalv ar ratt latt att lasa utav, och att forsta sig pa. De som kanner mig, bor veta hur jag funkar. Inte till 100% kan man veta, det ar sjalvklart. Jag vet exempelvis att en vaninna till mig som ar extra kanslig, sa jag kan inte ga pa som en angvalt mot henne, for da svarar hon inte mig pa nagra ar. En annan vaninna, fungerar exakt som mig, sa da ar det ju enklare naturligvis att kommunicera. En annan, vet jag behover extra uppmuntran.
Sa, vad jag staller mig fragandes till ar denna oversjo med personer i min narhet ( inte mina narmaste vanner) som man skriver till, involverar, varfor de ej svarar, varfor de helt enkelt ignorerar an(?) ! & gang pa gang, gor jag misstaget att uppslukas over dessa personer, da jag av olika anledningar maste ha dem i mitt liv. Inte sjalvvalt alla ganger. Jag fortsatter anda att involvera dem i mitt dagliga liv, om det sa ar sma sma saker, som for dem verkar betyda NOLL. Kan folk bara sluta skriva tillbaka till mig for alltid isadanafall…. Inte bara nar de behover nagot. Jag forsoker sjalv tanka ”storre” an mig sjalv, och att anpassa mig efter den andres behov – sa langt det ar mojligt naturligtvis. Folk ar riktigt duktiga pa att utnyttja, andra. Skams man inte?
& nar de ser mig, sa kan de saga: ” Ahhha, sorry Vero for att jag ej svarat dig, fast tack for det du gjorde, skrev, eller berattade for mig” ” Jo, vi skall aka till Sicilen en vecka, kan inte du hjalpa oss om hotell, restauranger osv ” Det ar ok, en gang. Fast absolut INTE en andra gang.
Jag bara undrar, nar skall jag lara mig?
